Sepultura - Dante XXI (7)
 | Band: Sepultura Titel: Dante XXI År: 2006 Bolag: SPV Betyg: 7/10 Recensent: Björn Larsson |
I och med Max Cavaleras (SOULFLY) avhopp efter förträffliga "Roots" tappade jag större delen av mitt intresse för SEPULTURA. Bandet släppte därefter ifrån sig två mediokra skapelser vid namn "Against" och "Nation" med jenkaren Derrick Green bakom mikrofonen.
I och med 2003 års släpp "Roorback" hade dock något hänt i SEPULTURA-lägret. Derrick kändes tidigare malplacerad i bandet, men i och med "Roorback" hamnade sången mer i symbios med musiken som blev allt mer hårdare och gjorde plattan till en framgång. Efter ett antal års hårt arbete och en icke förlorad gnista så har SEPULTURA återigen samlat ihop en något sånär trogen fan-skara som tidigare alienerats som resultat av den forna frontmannens splittring från bandet.
"Dante XXI" är en naturlig uppföljare till "Roorback". Den består av 15 låtar och är en konceptplatta som bygger på den italienska filosofen Dante Alighieris verk "Den gudomliga trilogin". Kanske ett något egendomligt val av tema med tanke på bandets tidigare alster, eller ett alldeles utmärkt val för ett band som inte vill köra fast i samma gamla spår utan testa något nytt.
Även om SEPULTURA tappat en del av det inflytande och originalitet som de hade för dryga tio år sedan så finns fortfarande gnistan och jävlar-anamman kvar. Man känner igen sig när öppningslåtarna "Dark Wood of Error" ovh "Convicted in Life" plöjs igenom och gamla takter gör sig hörda än en gång.
Något som dock är nytt i ljudbilden är de symfoniska partierna man lagt till med som till exempel blåsarrangemanget i slutet av tunga "False", eller cello-solot i den icke så ostiga "Ostia". Även de inlagda pausintroduktionerna drar sitt strå till stacken och ökar den mäktiga känslan under den välproducerade resan som "Dante XXI" innebär.
"Dante XXI" är en överraskande trevlig och genomarbetad release, men kanske har man tappat bort sig lite i vägen tillbaks till bandets kärna. Förvisso kan vissa riff kännas överanvända och glider förbi ganska obemärkt och Derrick Greens röst kan stundtals kännas aningen enformig. Ändå blir det bra betyg den här gången, men precis som att ett bröd inte kan bli perfekt utan jäst så kan inte SEPULTURA nå toppen utan Max Cavalera.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
