Treat - Ghost of Graceland (8)
 |
Band: Treat Recensent: Henrik Halvardsson |
Jag älskar TREAT och har gjort det under många, många år. Kvar på näthinnan finns fortfarande en bild av mig själv när jag satt hemma i pojkrummet 1987, spelade trummor till albumet ”Dreamhunter” och önskade att jag var Jamie Borger. 2010 släppte bandet ett av de absolut bästa svenska melodiösa hårdrocksalbum genom tiderna, ”Coup de Grace”: ett album med en svulstig ljudbild och en samling oerhört starka låtar som fick hjärtat att hoppa av välbehag. Nu när TREAT då släpper ”Ghost of Graceland” så är mina förväntningar ordentligt uppskruvade och jag blir inte besviken. Skivan inleds med det pampiga titelspåret som bjuder på klassisk TREAT. Efter det bjuds det på en räcka låtar som alla borde bli radiohits om det finns någon rättvisa i världen: ” Don´t miss the misery” och ”Better the devil you know” som bjuder på en gnutta LED ZEPPELIN i gitarriffet, ”Do your own stunts” känns också som en radioplåga även om jag personligen tycker att den känns lite för ”poppig” med sitt vackra stråkarrangemang. “Endangered” för tankarna till låten ”Conspiracy” från ”Organized Crime”-albumet (1989), medan “Alien earthlings” skulle kunna vara hämtad från ”Dreamhunter”-skivan. ”Inferno” var första smakprovet från nya albumet och man förstår varför; det här är en riktigt stark låt! Just när jag tror att det är dags att återhämta sig så kommer nästa gäng av låtar som bjuder på nya musikaliska käftsmällar: ”Nonstop madness”, ”Too late to die young” en rockrökare som knyter ihop det gamla TREAT med det nya med sina ”Paper tiger” och ”Soul survivor”-referenser, ”House on fire ” låter som den perfekta öppningslåten för nästa live-show medan ”Together alone” är en fantastisk ballad med sång av gitarristen och låtsnickraren Anders Wikström.
Det här är bra, det här är riktigt jäkla bra! Visst, det nya albumet är lite mörkare i sin framtoning och saknar det bombastiska ljudet som återfanns på ”Coupe de Grace”. Jag kan också tycka att låtarna på föregångaren var generellt aningens starkare med toppar som ”The war is over”, ”Paper tiger” och ”Skies of Mongolia”. Men producenten Peter Månsson, har tillsammans med bandet, ändå lyckats skapa en väldigt stark skiva som ljudmässigt låter fräsch och modern utan att ge avkall på det som alltid varit bandets signum: starka låtar med den perfekta balansen mellan rivig hårdrock och snygga melodier. DEF LEPPARD och alla andra, släng er i väggen: killarna i TREAT visar återigen vart skåpet ska stå.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
