Ugly Kid Joe - Uglier Than They Used Ta Be (7)
 |
Band: Ugly Kid Joe Recensent: Janne Stark |
Jag ska villigt erkänna att jag inte har lyssnat på UGLY KID JOE sedan mitten av 90-talet och inte ens då var jag något fan av bandet. En och annan låt var väl okej, men inte mer. Så, med denna bakgrund kan jag inte påstå att mina förväntningar var direkt höga när ”Uglier Than They Used Ta Be” damp ner i brevlådan. Så pass att jag inte ens brydde mig om att sprätta av plasten på flera dagar. När jag väl tänkte att jag ju i alla fall måste ge den en chans fick jag mig en högst trevlig överraskning. Inledande ”Hell Ain’t Hard To Find” gav mig lite vibbar av GALACTIC COWBOYS och såväl efterföljande ”Let The Record Play” som ”Bad Seed” bjöd på fett och tungt gitarrlir med en skitig attityd. Fan, varför har ingen talat om att UGLY KID JOE har blivit bra? Hade även glömt att Whit Crane är en riktigt bra och skön attitydsångare (eller har blivit, om minnet inte sviker mig). ”Mirror Of The Man” är en helt okej akustisk låt med lite drag av gamla ALICE IN CHAINS, men lugnet varar inte så länge och tempot dras åter upp i ”She’s Already Gone”. Den är kanske inte den mest upphetsande låten på plattan, men den sköna bryggan efter refrängen (som även inleder fläsksvänget) gör låten enligt min mening. Tyvärr sänker de tempot med den akustiska balladen ”Nothing Ever Changes” som drar ner det hela en aning. Inte för att den är dålig, men jag var sugen på lite mer drag och tyngd. Detta repareras dock till viss del på ”My Old Man” som åter plockar upp tyngden, här med klassisk AC/DC-aktig rak och okonstlad hårdrock, men med en slirig refräng. ”Under The Bottom” börjar lite som ”Enter Sandman” med en dissonant plockriff, men där slutar likheterna med METALLICA. En helt okej tung semiballad, med en aningen Lillian Axe-aktig refräng. Inte så tokig alls. Så kommer dagens överraskning i en cover av ”Ace Of Spades”. Lite tråkigt att de inte har gjort något eget av den, men väl framförd. Tyvärr slänger de in ännu en ballad innan den avslutande coverversionen av ”Papa Was A Rolling Stone”. Här gör de dock som de gjorde i ”Cats In The Cradle”, en egen tolkning. Now we’re snacking! Suverän tung och energisk version med gitarrer i drivor. En av plattans höjdpunkter! Trots en dipp i mitten av plattan så får de med beröm godkänt för detta alster och jag får nog kolla upp vad jag har missat med fulingarna!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
