Jorn Lande & Trond Holter - Dracula Swing of Death (4)
 |
Band: Jorn Lande & Trond Holter Recensent: Staffan Wallin |
Jorn Lande är en gudabenådad sångare, det råder inga tvivel om den saken. MASTERPLAN t.ex. är en svagare konstellation rent röstkvalitetsmässigt utan honom.
På den punkten skiljer sig inte ”Dracula: Swing of Death”, nämnvärt från något av alla övriga album Jorn Lande har medverkat på det senaste decenniet.
Produktionen går heller inte att ta miste på. Allt låter proffsigt, och att även Trond Holter (som f.ö. kamperar ihop med Lande i dennes huvudband JORN) lirar gitarr fläckfritt kan inte komma som en nyhet.
Inget av det här faller dock utanför ramen för det som kan förväntas. En produkt ska hålla den här typen av kvalitet när två herrar med Landes och Holters renommé är i farten.
”Swing of Death” faller istället på en rad andra punkter. Låtmaterialet i sig. De relativt högt ställda förväntningarna som Landes och Holters medverkan per automatik ger upphov till. Samt den pajasstämpeln som en rad ”stämningshöjande” ljudeffekter bidrar med.
Och texterna... Herregud, texterna.
Den albumtrailer som föregick skivsläppet lovade minst sagt gott, och videospåret ”Walking on Water” är en riktig höjdare i bästa JORN-anda. Tyvärr blir det inte roligare än så.
Det bjuds på en hel del tung rock, visst. Men ofta låter det som en blandning mellan MEAT LOAF och ANDREW LLOYD WEBBER. Inget fel med det, båda har skrivit musikhistoria på var sitt håll. Det skapar även en småkul kontrast i form av titelspåret.
Vid ett sidoprojekt förstår jag det eventuella behovet att distansera sig en aning från den musik man spelar till vardags, och antagligen var målet att blanda den distansen med någon form av rockopera. Det har slagit väl ut tidigare i metalhistorien (AVANTASIA, någon?) Men ska man frångå ett vinnande koncept, om än bara en smula, så får man banne mig göra det bra.
Till att börja med är det bara runt en handfull låtar som håller rakt igenom. Förutom nyss nämnda ”Walking on Water” och ”Swing of Death” sällar sig även ”River of Tears” och ”Save Me” till sällskapet. Bland resterande spår finns det visserligen ljuspunkter, som tyvärr hamnar i skymundan på grund av ett antal clownfasoner.
Öppningsspåret ”Hands of Your God” inleds med vågskvalp och åskmuller. Snark.
En kyrkklocka klämtar vemodigt och föga originellt i början av ”Queen of the Dead”.
”Into the Dark” och ”Under the Gun” bidrar med sin anonymitet, inget mer.
(illa)
Vidare, vad sägs om ekande klackar och en kvinnas tunga andhämtning? Slurpljud när Dracula dricker blod? Eller varför inte ett par gnidande spanska gitarrer som mynnar ut i någon form av kastanjettcrescendo! Allt detta finns att avnjuta i ”Masquerade Ball”.
(jag mår illa)
När det utöver detta presenteras rim I stil med ”I will do as I please, religious faith I will squeeze” och ”You belong in my shadow land, in the twilight zone waits your man”...
(så går min gräns för vad jag pallar med då lägger jag en pizza och går ut)
Jorn Lande och Trond Holter, borde ägna sig helhjärtat åt att ”Bring Heavy Rock to the Land”.
För egen del ignorerar jag den här bagatellen, även om jag då och då kommer att återvända till låtkvartetten som passerar godkänt-strecket även framöver.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
