Enforcer - From Beyond (8)
 |
Band: Enforcer Recensent: Erik Thompson |
En helt ny generation av ursprungstrogna heavy metal-band har spirat upp i Sverige sedan strax före övergången till 10-talet. Inget enda av de banden är lika häftigt som sina förebilder. Utom ENFORCER. Det skulle i så fall vara om även de något äldre RAM inkluderades i uppräkningen.
Vilken är ENFORCERs hemlighet? Hur gör de förutvarande Arvikaborna för att lyckas där alla andra misslyckas? Svaret kanske ligger i bandets inställning att äkta heavy metal är en fråga om anda och att låta den egna kreativiteten råda. Inte ett självpåtaget slaveri under ett regelverk av klichéer. ENFORCER ser sig själva som tidlösa, inte tillbakablickande, och med det synsättet är alla idéer tillåtna så länge de bara är tillräckligt bra. Det lär bli heavy metal av dem ändå i slutänden. Precis samma inställning som besjälat pionjärer som JUDAS PRIEST och IRON MAIDEN sedan begynnelsen.
Har man hört ENFORCER förut är fjärde albumet ”From Beyond” i ett väldigt bestämt avseende mer av samma. Det är nämligen mer av ALLT. Inledande ”Destroyer” rusar iväg i ett RAVEN- eller rentav METALLICA anno ”Kill'em All”-mässigt tempo och slår alla ENFORCERs tidigare fartrekord. Längre fram på plattan tangeras det rekordet av thrashsmockan ”Hell Will Follow”. Däremellan har ENFORCER hunnit med, ett: den fartfyllda låten med årets garanterat mest klockrena refräng - ”Undying Evil”. Två: en kontemplativ och majestätisk avkomma till MANOWARs ”Thor (the Powerhead)” - titelspåret ”From Beyond”. Tre: den hypnotiskt omfamnande och ytterst lämpligt betitlade ”Below the Slumber”. Fyra: Ännu en fartfylld grundidé som med whiplash-åsamkande effekt tvärnitar in i en värdigt struttande, löjligt snygg refräng - ”The Banshee”. För att ta några exempel. Det är kort och gott mer ös, mer melodier, mer tyngd och mer atmosfär, allt under samma paraply.
Som för att matcha hur bandet raffinerat sin musikaliska grundidé sjunger Olof Wikstrand bättre än någonsin. Det vill säga med större kraft och självförtroende, han är fortfarande en attitydsångare och inte en Michael Kiske-wannabe. Precis som han ska vara. Hans gälla och vasskantade stämma besitter sin egen skönhet och kunde inte vara mer passande för ENFORCER-konceptet.
ENFORCER sitter på ännu ett präktigt trumfkort. De flesta av deras nutida genrekamrater lämnar en del att önska som musiker – de tenderar att sakna rutin eller fantasi eller bådadera. ENFORCER däremot vet precis hur tvättäkta heavy metal ska spelas. Olof Wikstrand och Joseph Tholl gitarrduellerar med den snabba och självsäkra elegansen hos fäktande musketörer, utan att någonsin sätta den egna skrytlustan framför låtens bästa. Och deras understödjande rytmsektion är något av ENFORCERs hemliga, och synnerligen dödliga vapen. Basisten Tobias Lindqvist kan bokstavligen sitt instrument på sina fem fingrar. Och med en så fill- och synkopglad trummis som Jonas Wikstrand som partner är jämförelsen med IRON MAIDEN oundviklig. Inte på grund av slitna grepp och förutsägbarhet, utan för att Steve Harris och Clive Burr (RIP) är den enda parallell som gör den dynamiska duon rättvisa.
När den sex minuter långa, ACCEPT- och RIOT-pompösa ”Mask of red death” (vars felstavade Edgar Allan Poe-referens man gärna förlåter) klingat ut kan man tryggt konstatera att 2015 års svenska heavy metal-platta redan är släppt. Varje eventuell medtävlare som inte heter RAM är lika chanslös som en gammal hästkrake destinerad för limfabriken i ett Solvallalopp mot Copiad.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
