Wolf - Devil Seed (8)
 |
Band: Wolf Recensent: Erik Arvidsson |
Ouvertyren ”Overture in C Shark” har lika fyndig titel som det är en oerhört snygg gitarrdriven inledning, sprängfylld med riff och harmonier. Detta instrumentala stycke är förvånansvärt fångande; en egenskap vilken är talande för hela ”Devil Seed”. Nya verket hör nämligen till WOLFs finaste stunder. Ett resultat sannolikt sprunget ur vokalisten och mastermind Niklas Stålvinds nyvunna hälsa efter att ha gått rejält i väggen vid tiden runt och efter förra releasen ”Legions of Bastards” (2011). En platta vilken förövrigt mottog blandad kritik, men ett spår som unisont hyllades och som verkligen stod ut i mängden var "Jekyll & Hyde". Ett nummer där vargarna slår in på en något mörkare, nära nog passionerad och hemsökande väg. Och det utan att förlora sin unika WOLF-karaktär. På ”Devil Seed” har det blivit mycket mer av denna inriktning och resultatet är inget annat än lysande, ja briljant. WOLFs egen interpretation och implementation av klassisk heavy metal anno 2014 når helt enkelt nya höjder.
Efter att det gnistrande introt efter dryga två minuter mynnat ut, kick-startar albumet med vrålhungriga ”Shark Attack” - ett snabbt spår som fullständigt vibrerar av överskottsenergi och spikar riff, verser och refräng på löpande band. En kreation öronmärkt för headbanging och öldrickande, så det är kanske inte så konstigt att det valdes ut som första videospår trots att det egentligen inte är vidare representativt för albumet då merparten av repertoaren är midtempo-baserad och mindre rak. I efterföljande ”Skeleton Woman” och ”Surgeons of Lobotomy” tar WOLF sin konst till nästa nivå. Den förstnämnda är finurligt skruvad, malign och på många sätt intrikat i sin karaktär men hänger ändå utmärkt ihop från start till mål. Den sistnämnda fläskar därefter på med feta drivande riff från underjorden och hela skapelsen glöder av en mörk aura samtidigt som melodi och refräng lyser stark som solen. I detaljrika "Back from the Grave" möts vi av komplexitet på ett följsamt sätt med en uppsjö pigga riff, slingor, tempobyten och inte minst fantastiska utpräglade sånglinjer. ”The Dark Passenger” är också väl värd att uppmärksamma i sammanhanget med sitt sinistra gitarrarbete och suggestiva, krypande atmosfär. WOLF tar dig till en enslig inre kammare, hemsökt endast av din mörkaste mest svårkontrollerade sida. Lite mer krasst är det troligtvis också en hommage till Jeff Lindsays välkända karaktär Dexter Morgan.
Resan genom plattan går längs en stig där varje detalj i musiklandskapet är genomtänkt in i minsta detalj, där känsla och nyans tillsammans med hederlig robust heavy metal förenas i finaste symbios. Stämningen i combo med de gudabenådade metal-riffen i avslutande och makalösa ”Killing Floor” understryker detta med all önskvärd tydlighet. "Devil Seed" är nästintill ett obefläckad metallstycke med utmärkt produktion, sylvass sång från Stålvind och gediget grovarbete från instrumenthanterarna.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
