Satyricon - Satyricon (8)
 |
Band: Satyricon Recensent: Stefan Lejon |
I och med releasen av genombriljanta "Nemesis Divina" seglade norska SATYRICON upp som odiskutabla regenter på den internationella black metal tronen. Åtminstone ur min synvinkel sett. Den positionen har dock så sakteliga försvagats genom åren. Alltid stabila, aldrig igen briljanta...tyvärr. Med purfärska "Satyricon" i bakfickan tar dock kampen mot gud och hvite krist ny fart och trots att Satyr och trumfantomen Frost inte når upp i WATAINska höjder är det bandets, i mitt tycke, bästa alster på väldigt, väldigt länge. Kanske till och med det bästa sedan nämnda "Nemesis Divina".
När vi ändå är inne på WATAIN så kan jag tillägga att likheterna är många mellan de bägge bandens senaste givar. Beröringspunkterna ligger främst i det faktum att bägge tagit ett kliv ur den gängse black metal-fållan och idag bjuder på ett bredare spektrum av känslor med bland annat rensång (Obs! Ej djuret) som krydda. Ändå är det förstås i svartmetallen SATYRICON fortsatt har sin utgångspunkt, med adderat AC/DC-sväng, punknerv och en gnutta goth. Dessutom bjuds det upp till thrashdans i låtar som "Walker Upon the Wind" och "Ageless Northern Spirit". I "Nekrohaven" är det TURBONEGRO som står för influenserna. Det som imponerar mest är variationen mellan hårt och mjukt som sker helt sömlöst. Ingenting låter konstlat eller adderat för sakens skull. Allt passar in precis rätt och ger en helhet som övertygar från början till slut. Vill du ha "trve Norwegian black metal" får du dock leta annorstädes.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
