Masterplan – Novum Initium (6)
Band: Masterplan Recensent: Erik Arvidsson |
Av originalsättning från början av 2000-talet återstår blott två man. Keyboardisten Axel Mackenrott och såklart ex-HELLOWEEN-gitarristen Roland Grapow. MASTERPLAN har således genomgått ett antal formationsförändringar genom åren som nu bl.a. inkluderar hela tre vokalistbyten. Jørn Lande lär vara den som alltid kommer anses som MASTERPLANs "riktige" sångare med tanke på hans medverkan på bandets utmärkta två första släpp. På fjärde albumet "Time to Be King" (2010) återvände dessutom norrmannen efter att Mike DiMeo (THE LIZARDS, etc.) skött micken på tredje releasen "MK II" (2007). På nya "Novum Initium" är Lande åter bortplockad ur leken och in i spelet har istället svenske Rick Altzi klivit, mest känd som pipan i AT VANCE. Ett klokt val och en värdig ersättare med tanke på hans kraftfulla strupe. Förhoppningsvis accepterar de flesta fans honom som en naturlig del av sättningen.
Den gode Jørn Lande är som bekant mer orienterad i riktning mot den melodiska hårdrocken än den melodiösa metallen och detta är en av anledningarna till nya skivan blivit hårdare, överlag snabbare och något mörkare än tidigare. Manskapet har utan Landes åsikter haft fritt fram att göra ett mer metal-fokuserat album som dessutom saknar en regelrätt ballad (läckra atmosfäriska midtempo-baserade "Through Your Eyes" är bidraget som kommer närmast). Grapows tunga riff sätter en tydlig och framträdande prägel på det tio låtar långa albumet (introt exkluderat). Riffen förmedlas i tight interaktion med Jari Kainulainens (ex-STRATOVAROUS, etc.) förträffliga baslir och Martin ”Marthus” Skaroupkas (CRADLE OF FILTH, etc.) trumarbete. Mackenrotts syntarrangemang och substansfulla slingor känns moderna och används med omdöme i ljudbilden. MASTERPLAN bjuder tveklöst på sitt mest uppdaterade sound hitintills men utan att förlora sin grundläggande identitet. Det känns fräscht och rätt. Den naturliga följdfrågan är då varför inte skivan berikats med ett något högre betyg?
I grund och botten står och faller ju en skiva med dess låtmaterial. Med urstarka låtar kan ett band komma lindrigt undan kritik även med en taskig produktion och/eller semi-tight lir. Karaktäristiska låtar är a och o, i alla fall inom det melodiska gebit MASTERPLAN bedriver sin verksamhet. I fallet "Novum Initium" hålls kvalitetsnivå någorlunda jämn men kreationerna har tyvärr en tendens att väga över mot det mer mediokra hållet och lyckas inte heller förmedla någon riktig känslourladdning. Ett talande exempel är det tio minuter långa titelspåret som flaxar febrilt med progressiva vingar, men som aldrig riktigt orkar lyfta till de högre topparna trots goda intentioner att skapa ett storslaget och intrikat avslutande stycke. Betydligt bättre ställt är det då med den inledande mörka power metal-krutburken "The Game" vilken är lika välsmakande som en stor stark en ljummen sommarkväll. Låter sig väl smaka gör även exempelvis pigga "Return from Avalon" och "Black Night of Magic", tunga "Betrayal", lättsmälta "Keep Your Dream Alive" och praktfulla "No Escape" men ingen är välslipad nog att träffa helt rätt. För den uppmärksamme lyssnaren finns det en ansenlig mängd detaljer att identifiera och väl funna berikar dessa så klart albumet ett snäpp. Men huvuddelen av materialet når ändå endast upp till "godkänt" eller "bra" vilket leder till följande slutomdöme; ett gott hantverk - snyggt, prydligt och välexekverat - men inte överdrivet minnesvärt.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.