Colossus - Wake (8)
 |
Band: Colossus Recensent:Fredrik Sandberg |
COLOSSUS är ett av de där banden som musikjournalisterna kliar sina huvuden över – hur skall man genrekategorisera dem? Är det progressiv slugde? Metal-infuserad stoner? Något annat? Klart är i alla fall att svenskarnas hybrid av stilar fått ett gott gensvar i metalvärlden. EP:n "Spiritual Myiasis" som kom härom året hypades ganska hårt, och de allmänna förväntningarna på fullängdsdebuten "Wake" har varit tämligen höga. För egen del tyckte jag EP:n utgjorde ett habilt hantverke, men sällade mig väl inte riktigt till den mest högljudda hyllningskören. Frågan är då hur väl jag tycker att detta alster faller ut?
Det är ingen omedelbar kärlekshistoria. Inledande "A Stir From Slumber" är stämningsfull och inte alls oäven, medan efterföljande "Traitorsgate" inte riktigt vill lyfta. Jag noterar att det jämfört med på "Spiritial Myiasis" så här långt är något mindre sludge, och aningen mer MESHUGGAH-meck, vilket funkar fint. På tredje spåret "Reflections" börjar det anrättningen göra intryck på allvar , med lekfulla riff, coola taktlekar och en stark sånginsats, men det är efterföljande "Ruinbilder" som utgör den riktiga smockan i solar plexus! Ösig intensitet blandas med spröd sorgsenhet på ett synnerligen förtjänstfullt sätt, men det är den naket nerviga sången som utgör kronan på verket; rivet i rösten när det kläms i på allvar är lysande.
Att efterföljande "Pillars" inte kan mäta sig fullt ut med föregående spår är inget att skämmas över, särskilt inte som det blytunga, matiga riffet i versen är riktigt skönt. Här någonstans, allteftersom spåren passerar, inser jag att jag sakta men säkert vaggas in i något slags hypnosliknande tillstånd. Låtarna blir svårare att urskilja individuellt (även om jag noterar att "Suncarrier" erbjuder ett coolt orientaliskt minnande inslag) och istället förvandlas "Wake" till en meditativ resa genom ett kargt, vagt hotfullt och samtidigt vackert landskap, insvept i gråkalla dimslöjor. Jag inser att dessa ord låter högtravande och mer än en aning pretentiösa, men samtidigt utgör COLOSSUS i fullängdsformat en bekantskap som nog inte tillåter sig presenteras på ett lättsamt sätt.
Som ni alltså förstår är detta humörmusik. "Wake" kommer inte att funka som bakgrundsskval i bilen på väg till stranden i sommar, utan kräver att lyssnaren engagerar sig, ger sig hän och – allra helst – bär med sig en smula vemod in till det gemensamma mötet. Givet att de förutsättningarna finns på plats, kommer upplevelsen att utgöra en synnerligen belönande sådan. Det är alltså inte någon fråga om huruvida detta är bra eller inte. "Wake" är v-ä-l-d-i-g-t bra.
Frågan om vilket slags best COLOSSUS egentligen är kvarstår dock som öppen. Efter att ha lyssnat mycket och noga på plattan, törs jag nog fortfarande inte ge mig på det där med att genredefiniera anrättningen. Kanske är det heller inte nödvändigt? Det räcker förmodligen med att konstatera att fans av så pass olika akter som MESHUGGAH, MASTODON, DOZER och OPETH lär kunna hitta en ny favorit här. Kommer ”Wake” att återfinnas på diverse skribenters årsbästalistor när 2013 summeras? Tja, oftare än inte...
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
