Lancer - Lancer (7)
 |
Band: Lancer Recensent: Erik Arvidsson |
Arvika. Många tänker säkert då på den välkända musikfestivalen som numera tyvärr är konkursdrabbad. Arvikafestivalen var kanske främst ett mecka för synt, goth och alternativ musik snarare än för metal, men trots det har en ansenlig skara stora och små hårdrocksband spelat här genom åren. Den värmländska kommunen och tätorten har också på senare år visat sig vara finfin grogrund för just metal-gäng. Ur dess bördiga musikmark har hårdingarna i dödsplutonen TRIBULATION uppstått, heavy metal-konstellationen GALLOWS END föds och inte minst retro metal-akten ENFORCER bildats. Allt tyder på att nästa framgångsrika band ut är LANCER. Med en tydlig power metal-inriktning vilande på en stomme av hederlig 80-tals heavy metal, bjuder kvintetten upp till dans med nio pigga hymner på deras självtitulerade debutalbum. Gruppen gör ingen hemlighet av att några av deras främsta influenser stavas HELLOWEEN anno ”Keeper”-eran och IRON MAIDEN och det framgår tydligt längs verkets 46 minuter långa speltid. Men välljudande sammanslutningar som HAMMERFALL, EDGUY och klassiska SCANNER gör sig också påminda, såväl som det är fullt möjligt att dra paralleller till mer sentida svenska ”broder”-akter såsom exempelvis KATANA och STEELWING.
Trots alla dessa uppenbara referenser och inspirationskällor, samt det faktum att tonkonsten således är uppbyggd på ett icke-originellt fundament, har man lyckats få sina kreationer att genomgå någon form av LANCER-unik metamorfos och raffinering som lett till att slutresultatet ändå ljuder relativt eget. Det är riktigt bra jobbat och gör att plattan sticker ut någorlunda från den oändliga floran av band med uppenbara retro/homage-intentioner. Att gruppen dessutom har petat in en struts (!) som sin ”Eddie”-maskot gör inte saken sämre vad gäller att avvika från mängden. Udda och coolt. Däremot är det lite synd att inte produktionen är något kraftfullare. Förvisso skall man inte underskatta potentialen av att förmedla en enklare down-to-earth-känsla, men den något veka ljudbilden gör att spåren inte helt och fullt kommer till sin rätt. Med förslagsvis fetare kaggar och en allmänt större produktion tror jag man skulle kunna pressa fram än mer potential ur låtarna. Det är trots allt power metal det handlar om. Men det här är på det stora hela blott marginellt gnäll. LANCER har helt klart skapat en intressant debut som kommer väcka en hel del uppmärksamhet. Detta blir jag allt mer övertygad om ju mer jag lyssnar. Låna ett öra till träffsäkra öppningskavalkaden ”Purple Sky” och den efterföljande IRON MAIDEN/HELLOWEEN-ekande ”The Exiled” och ni förstår. Snabba ”Young and Alive” och ”Mr. Starlight” vibrerar av HELLOWEEN-känsla och kommer tveklöst gå hem i stugorna. Lyser starkast gör dock den refrängstarka och storslagna midtempo-kompositionen ”Seventh Angel” som borde göra både EDGUY och HAMMERFALL gröna av avund. I den avrundande ”Between the Devil and the Deep” ger Arvikanerna lite oväntat in sig på markerna IRON MAIDEN på senare tid trampat av relativt lugn episk karaktär med lätt progressiv känsla. Om man skall vara något kritiskt här så är LANCER farligt nära rip-off - men låten är riktigt bra och passar väl in som avslutande stycke. Bidragen ”Don't Go Changing” och ”Deja vu” är i min mening de anonymaste inslagen om än långt ifrån dåliga, och tittar man ur en helhetssynvinkel håller plattan god klass rakt igenom. Några ytterligare spår hade dock inte suttit fel.
Jag upplever en trevlig aura av charm, vilja och energi när jag avnjuter skivan. Precis som det skall vara med ett debuterande band. Allt är inte perfekt och det finns självfallet utrymme för utveckling och kvalitetshöjning inför kommande releaser, men detta är en ytterst lovande start.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
