Danzig - Circle of Snakes
Band: Danzig
Titel: Circle of Snakes
År: 2004
Bolag: Regain Records
Betyg: 9/10
Recensent: Magnus Gustafsson
Glenn Danzigs karriär är lång och gedigen. Redan 1977 så startade den legendariska horrorpunkgruppen Misfits med Danzig på sång. När konstellationen bröt ihop i början av 1980-talet så fortsatte han med Samhain, en prototyp för hur gruppen som senare skulle bära hans eget namn skulle komma att låta. Vad än Glenn företagit sig så har det genomsyrats av texter som handlat om zombies, Djävulen och ondska i allmänhet. Men det var inte förrän 1988 då gruppen Danzig såg dagens ljus som han i mitt tycke verkligen hittade formen på sitt koncept. Tung, bluesbaserad, ond och gothfärgad hårdrock. De första fyra plattorna, "Danzig" (1988), "Danzig 2: Lucifuge" (1990), "Danzig 3: How the Gods Kill" (1992) och "Danzig 4" (1994), räknas idag som klassiker och det med all rätt. Därefter åkte Danzig på industrisemester. Det gamla bandet fick sparken och maskiner tog över instrumenteringen. Skivan "Danzig 5: Blackacidevil" (1996) är ett misslyckat experiment som om man är snäll kan förklaras med att Danzig ville utvecklas och experimentera. Men den är i själva verket rätt medioker. Efterföljarna "Danzig 6:66: Satans Child" (1999) och "Danzig 7:77: I Luciferi" (2002) var dock en återgång till mer bekanta jaktmarker utan dåligt oljade maskiner. Speciellt den sistnämnda skvallrade om att ett komplett återtåg till klassiska metoder stod för dörren. Men helt säkra har vi inte kunnat vara. Förrän nu.
För "Circle of Snakes" är 100% klassisk Danzig, sanna mina ord. Det är som om de senaste tio åren raderats bort och den naturliga uppföljaren till "Danzig 4" nu sett världens ljus. Redan på det tredje spåret, tillika titelspåret, så är jag knockad. Kören i refrängen doftar "Twist of Cain" från förstlingsverket och mina ögon tåras i pur glädje samtidigt som en rysning av välbehag kryper upp för ryggraden. Äntligen! Det är blodstinn och själfull mörkerrock av bästa kvalité. Efterföljande "1000 Devils Reign" har ett stenkrossarriff som kommer att få Helvetets portar att skaka. "Skullforest" är en karg och ryslig skräckis som erinrar känslan som fanns på "Danzig 3: How the Gods Kill". Avslutningen "Black Angel, White Angel" är en hit i klass med "Mother" eller "Am I Demon?".
Det finns egentligen inte en enda svag stund på den här skivan! Det är en helt makalös upphämtning från en man som i min bok varit nere för räkning bra länge.
Produktionsmässigt finns ingenting att anmärka på. Gitarr, bas och trummor samsas med varandra och skänker tyngd och dynamik åt musiken. Tommy Victor (Prong) som denna gång sköter gitarren har utsökt känsla för hur det ska låta på en platta med Danzig. Detta är plattan som alla svartsminkade goter och alla vi andra väntat på i tio år. Därför renderas så pass högt och välförtjänt betyg. Fangs!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
