Tiamat - The Scarred People (5)
 |
Band: Tiamat Recensent: Stefan Lejon |
Att TIAMAT genomgått en metamorfos utöver det vanliga sedan namnbytet från TREBLINKA i slutet av 80-talet är knappast någon överdrift. När jag inhandlade "A Deeper Kind of Slumber" (1997) på gymnasiet blev jag faktiskt fullständigt ställd. Nog för att "Wildhoney" (1994) hade skvallrat om en begynnande resa mot ett betydligt softare sound med sina PINK FLOYDismer. Att plötsligt konfronteras med lager på lager av flummiga keyboards och ett nästan helt avmetallifierat sound var ändå chock för mig som vid tillfället ville vara metal ut i fingerspetsarna. Vad TIAMAT gjorde för mig med den skivan var att vidga mitt musiklyssnande åt alla håll och kanter. Något är jag mycket tacksam för idag.
När Johan Edlund på "Amanethes" (2008) plötsligt bestämde sig för att inkorporera lite av gamla tiders tonkonst blev jag ändå lite glad. Det återgav en gnutta edge åt ett band som så sakteliga höll på att tappa mig som lyssnare. På nya "The Scarred People" får vi tyvärr höra TIAMAT ta ett steg tillbaka igen. Visst finns det en del hårdare grejer men överlag är skivan mer i linje med det avskalade gotiska rocksound som dominerade "Judas Christ" (2002) och "Prey" (2003). Det betyder dock inte att skivan saknar kvaliteter. "Thunder & Lightning" är till exempel en riktig kanondänga och dess refräng rent magisk! Möjligen är skivan också lite mer drömsk i sin framtoning vilket emellanåt framkallar vibbar från tidigare nämnda "...Slumber" och "Wildhoney".
Personligen skulle jag ha önskat att TIAMAT fortsatte precis som på "Amanethes" och blandade friskt mellan hårt och mjukt. "The Scarred People" må vara mer homogen som album sett men den saknar också, som en direkt konsekvens av detta, de element av överraskning som föregångaren bjöd på. Jag kommer att köpa skivan men den får nog likt "Prey" mest stå och samla damm.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
