Kiss - Monster (5)
 |
Band: Kiss Recensent: Stefan Lejon |
Alltsedan Paul och Gene kladdade på sig sminket igen och släppte "Psycho Circus" 1998 har KISS mer eller mindre präglats av en hit or miss-känsla. På varje platta går det att finna ett knippe riktigt, riktigt bra låtar. Tyvärr delar dessa också utrymme med bottennapp som inte ens "Unmasked" och "The Elder" nådde ner till på sin tid. Kvalitetsfiltret verkar vara avslaget helt enkelt.
Precis som i fallet "Sonic Boom" har KISS inför släppet av "Monster" snackat vitt och brett om en återgång till hur de lät på 70-talet. Än en gång kan jag konstatera att det är rent skitsnack. Öppnande "Hell or Halleluja" låter förvisso som hämtad från mästerliga "Love Gun" men redan på spår två, "Wall of Sound", går det käpprätt åt helvete med ett trött groovigt riff som bara framkallar gäspningar från min sida. Kass refräng också för den delen. Vad gäller 70-talskänslan så tar den slut där och då. Bra låtar finns det dock fler av! "Shout Mercy" och "Last Chance" är två fina exempel på detta. Dessa skulle suttit som en smäck på valfritt verk från mitten av åttiotalet och det är också där skivan som helhet hämtat sina influenser. Allt detta snack om sjuttiotalet framstår som hämtat ur tomma luften.
KISS har under hela sin snart 40-åriga karriär toppat och dalat som få andra. Mästerverk har skapats på 70-talet ("Rock and Roll Over", "Destroyer" etc), 80-talet ("Creatures of the Night", "Asylum") och 90-talet ("Revenge"). Jag kan dock krasst konstatera att det nu gått 20 år sedan bandet släppte en skiva som var bra på riktigt. Kanske dags att hänga yxbasen på väggen och ställa in platådojorna långt bak i garderoben? Att nätt och jämnt krypa upp precis på godkäntgränsen är inte värdigt legendarer av denna rang.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
