Metallsvenskan 2016
Metallsvenskan 2016, 2-4 juni, Örebro
Efter förra årets kastvindar och ihållande ösregn känns det fantastiskt att vädergudarna verkar stå Metallsvenskans arrangörer bi i år. Premiärdagen står solen högt på himlen och asfaltsområdet bakom det gamla pappersbruket nästintill ryker av hetta. Ja, det är där årets upplaga av Metallsvenskan går av stapeln. Efter två år med vattendränkta fotbollsplaner, arga föreningsmänniskor och höga kostnader för återställning valde arrangören Nikija Event att söka sig till ett nytt område. Dessutom utökades speldagarna till tre. Dock blev det tvunget att stryka det som gjort festivalen unik: fotbollen. Nåja, nästa år väntas den vara tillbaka.
Torsdagen är något av en uppvärmningsdag som bland annat rymmer ”husbandet” THE KRISTET UTSEENDE, DR. LIVING DEAD och DANKO JONES. Jag börjar kvällen med hemmasönerna i EVIL CONSPIRACY som står för en stabil spelning. Dock kan jag tycka att det torde vara dags att utöka repertoaren med lite nytt material. Skövdebandet BROWSING COLLECTION hade jag aldrig hört talas om tidigare, men deras av metalosande punkrock hör jag gärna mer av i framtiden. Vad STEELWING anbelangar har jag helt tappat intresset efter den starka debuten. Senaste given, 2015 års ”Reset, Rebot, Redeem” kommer jag inte överens med och live lyfter inte låtarna heller. Jag lämnar spelningen i förtid och börjar ladda för fredagskvällen.
Under fredagen håller det varma vädret i sig så när som på en välbehövlig urladdning som pågår i halvannan minut. Dessförinnan har THE HAUNTED intagit den stora scenen. Sångaren Marco Aro är på ett strålande humör och ömsom eldar på ömsom skojar med publiken. Även om jag sett bandet bättre så går det inte att bortse från att de har mycket hög lägstanivå. Ljudet må vara svajigt men det rör inte THE HAUNTED i ryggen. Kvällen öppnar onekligen starkt.
Denverbandet HAVOK gör sitt enda stopp i Örebro den här sommaren. Det hade de kunnat låta bli. För särskilt spännande blir aldrig amerikanernas retrothrash. Ej heller deras syn på frihet, att man ska få skandera: Visa pattarna, håller någon högre intellektuell nivå.
Bättre blir det när TRIBULATION intar Nemisscenen vid halv nio. Inramningen, strålande sol och blå himmel, är egentligen helt fel men med låtar som ”Strange Gateways Beckon”, ”Winds” och ”Holy Libations” spelar väder och vind ingen som helst roll. Kvartetten tar spelplatsen i besittning och bjuder på välregisserad tillställning fantasieggande musik. Utan tvekan fredagens bästa spelning. Vare sig DARK FUNERAL, som bjuder på en stämningsfull om än något enahanda insats, eller det stora dragplåstret GHOST når TRIBULATIONs höjder.
GHOST var det ja. Att det mytomspunna bandet gör sin enda festivalspelning på Metallsvenskans stora scen bör ses som något av en ynnest, vilket festivalpubliken verkar ha förstått. Inte så att det är trångt framför scenen, men det är tämligen klart att det är GHOST de flesta är här för att se. I sedvanlig ordning bjuder gastarna på en proffsig tillställning med idel grymma låtar hämtade från samtliga album. Bäst blir det i trotjänaren ”Ritual”, ”Year Zero”, ”Cirice” och ”He Is”. Tyvärr är ljudet svajigt konserten igenom och den timslånga spelningen är i ärlighetens namn alltför kort för Papa Emeritus III:s monolog om orgasm som föranleder avslutningen ”Monstrance Clock”. ”En dag på jobbet” sammanfattar en god vän och han är något på spåren. GHOST är alltid sevärda, men nog kan de bättre än så här.
Det fina vädret håller i sig även under lördagen, även om det är något kallare. Dagen inleds med SPARZANZA som gästar Örebro för första gången. Värmlänningarnas moderna hårdrock (med förinspelade körer) lockar en ansenlig mängd människor men det är Fredrik Weilebys mellansnack som är den stora behållningen. Åtminstone fram till dess att han säger sig avsky feminister och samtidigt talar sig varm för jämlikhet. Ett uttalade ungefär lika subtilt som det plan som cirkulerar över området och gör reklam för SD.
Några minuter före uttalad tid ser det oroväckande glest ut framför stora scenen där Geoff Tates OPERATION: MINDCRIME snart ska gå på. Men i samma stund som de första tonerna ljuder fylls det på. Och publiken bjuds ett set som till stor del består av låtar från QUEENSRŸCHE-tiden. Det tar dock ett par låtar innan det tänder till på riktigt. ”One More Time” och ”I Don't Believe in Love” höjer pulsen, så också ”Re-Inventing The Future” från den i övrigt så svaga ”The Key”. Tate själv imponerar med ett röstomfång som få kommer i närheten av. När så ”Walk In The Shadows” och ”Eyes Of A Stranger” ljuder över området tåras nästan ögonen.
Det har gått två år sedan BOMBUS besökte Metallsvenskan. Sedan dess har bandet inte bara släppt årets hittills bästa album utan också plockat in Ola Henriksson (ex-WITCHCRAFT) i sättningen. Och nog verkar bandet känna sig hemma på festivalen. Med fokus på ”Repeat Until Death” bjuder kvartetten på en överkörning som dröjer sig kvar länge efteråt. Borsett en något tunn ”Horde Of Flies” är allt lysande. Inte minst ”Rust”, ”Deadweight”, ”Biblical”, ”Enter The Night” och ”Repeat Until Death”. Eller den lätt extatiska avslutningen ”Into The Fire”. En fantastisk upplevelse.
Det går inte att säga detsamma om PARADISE LOSTs spelning vilken kantas av ljudproblem. Inledningsvis svajar det, men när Nick Holmes röst försvinner helt tappar jag sugen och lämnar för öltältet. Där stannar jag i princip kvar resten av kvällen. NAPALM DEATH hör jag på håll och SOILWORK ser jag ett par låtar med innan det är dags att säga adjö till Metallsvenskan 2016. Festivalen har bjudit på ömsom vin, ömsom vatten, men flytten till området bakom pappersbruket var onekligen ett lyft. Jag ser redan fram emot nästa år. Förhoppningsvis är uppställningen ännu starkare, vädret lika bra och fotbollen tillbaka i programmet.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
