Annons

Mastodon - Liverecension från London

Band: Mastodon
Stad: London (Roundhouse)
Datum: 24/02-10
Betyg: 9/10

Recensent: Tomas Lagerlöf

Ingen "Blood and Thunder". Ingen "Colony of Birchmen". Besviken? Icke. Bara det att få höra hela"Crack the Skye" från första till sista ton live är en ynnest. Resten är bara bonus. Synd bara att det krävs en två timmar lång flygtur till ett annat land för att få se sitt favoritband i "helformat". Det borde vara dags för en headlineturné även här kan man tycka efter idel festival- och förbandsspelningar i vårt avlånga land. Men det blir väl, förhoppningsvis, lagom till nästkommande platta. Det vill säga om ett par år.

Nåja, man ska inte klaga. Det är ju trots allt på klassisk brittisk mark de fyra amerikanerna spelar denna kväll. JIMI HENDRIX, THE CLASH och LED ZEPPELIN är bara några av alla de storheter som beträtt Roundhouse scen. OPETH valde ju dessutom denna anrika arena som inspelningsplats för "The Roundhouse Tapes". Det är inte svårt att förstå varför. Roundhouse minner nämligen om ett mindre Globen, men med bra ljud och sikt, samt intim känsla. 

Klockan har passerat tjugoett med ett par minuter när MASTODON, anförda av mäster Hinds, intar scenen. Stämningen i lokalen går nästan att ta på sekunderna innan Brann Dailor för första gången den här kvällen slår trumpinnarna mot varandra. Som väntat inleder "Oblivion". Den låter avsevärt bättre än under sommarens Sonispherespelning. Dailor både sjunger och spelar som om han vore besatt av underjordliga krafter, ändock känns ljudbilden aningen tunn. Men det styrs upp lagom till att "Divinations" tar vid. MASTODON mullrar nu likt en stridshärd och nacksvingandet tilltar.

"Quintessence" är i mina öron "Crack the Skyes" svagaste kort (dock bättre än det mesta ändå), men här växer den till en koloss där Hinds riviga röst firar triumfer. Nacken har nu börjat ömma och de långa stunder av stängda ögonlock medför att den film som projiceras bakom de fyra på scen endast uppfattas i korta glimtar. Men vad göra när musiken tar ens kropp i fullständig besittning? När så flöjtintrot påannonserar "The Czar" brister det nästan för undertecknad. Skivans kanske största stund är om möjligt ännu större live. Pälsen förblir stående låten igenom och ögonen hinner tåras och torkas för att tåras igen innan slutet är nått. Det är det bästa jag hört. Någonsin. I alla fall känns det så där och då. Och då återstår ytterligare tre låtar från förra årets, kanske decenniets, bästa platta. Livet kunde vara betydligt sämre.

Och nog håller MASTODON hela vägen in i mål. "Ghost of Karelia" är oerhörd på alla sätt och inte saknas Scott Kelly i titelspåret när Troy Sanders får agera "ersättare". Avslutningen med monumentala "The Last Baron" är just det " monumental. Låten som har lika många ansikten som valfri målning av Picasso är en lika hissnande som vacker färd genom helvetets alla kval. "Western"-sticket är smått beroendeframkallande och RUSH-avbrottet i mitten är minst sagt delikat. Den eld som nu brinner på skärmen i bakgrunden sammanfattar känslan väl: varmt, vackert, välljudande. När så Brent Hinds låter sköra toner sippra ur gitarren i låtens slutskede är atmosfären i rummet minst sagt extatisk.

Egentligen skulle det räcka här, men MASTODON vill mer. "Circle of Cysquatch", som inte tillhör favoriterna på "Blood Mountain", lyckas fylla ut arenakostymen väl. "Aqua Dementia" likaså. Och i "Where Strides the Behemoth" och "Mother Puncher" får Brann Dailor verkligen visa vad han går för. Det smäller, dundrar och fullkomligen gnistrar om den spenslige mannens nitförsedda trumset. Men det är i avslutande "March of the Fire Ants" som MASTODON som helhet firar kvällens största triumf. Jämte "Blood and Thunder" är denna "Remission"-klassiker bandets mest älskade, något som publikresponsen tydligt vittnar om. 

Härpå är sjuttiofem minuter musik av bästa märke till ända. MASTODON tackar för sig (enda gången de överhuvudtaget säger någonting). Själv är jag totalt tom på innehåll, känslomässigt urvriden. Men ack så nöjd, decimeterförskjutna nackkotor till trots. För, tillåt mig att citera mig själv, "musik blir inte bättre än så här".

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.