Hårdrocksåret 2016 i spåkulan
Anser man, likt undertecknad, att hårdrocken föddes 1966 i och med debuterandet av CREAM och The Jimi Hendrix Experience (som dock endast hann med singelsläppet "Hey Joe" det året) fyller den i år ett inte helt omärkvärdigt halvt sekel. Är man däremot, som majoriteten, av åsikten att 13:e februari 1970 och BLACK SABBTHs självbetitlade förstlingsverk är det egentliga startskottet blir åldern heller ej pjåkiga 46. Oavsett vilket så satt det med största säkerhet under både 1966 och 1970 mer än en musikälskare som undrade hur den tyngre sortens rockmusik skulle kunna komma att utvecklas framöver. 2016 sitter vi tryggt med åtskilliga facit framför oss; facit vilka vittnar om en paraplygenre så enormt mångsidig att termerna "hårdrock" och "heavy metal" sedan länge är otillräckliga för att rättvist beskriva samtliga artister som har kommit att verka under den.
Går vi lite utanför diskussionen kring den musikaliska utvecklingen kan vi vidare lätt konstatera att hårdrocken lever och frodas som aldrig förr. Möjligen ej nödvändigtvis sett till den rent ekonomiska aspekten i alla lägen, men den där möjliga "hårdrocksdöden" som det började ojas kring för ungefär tio år sedan har hittills aldrig ens varit i närheten av att se dagens ljus. Så här i början av 2016 känns ett dylikt fenomen rentav mer avlägset än någonsin. Det hela kan väldigt enkelt sammanfattas med att det gamla, välrenommerade gardet i hög utsträckning fortfarande levererar starkt, samtidigt som de yngre generationerna redan har hunnit säkra tillväxten för en lång, lång tid framåt. Således känns det inte särskilt överraskande att fjolårets albumsläpp från såväl IRON MAIDEN som ENFORCER hör till det bästa som mina öron har kommit att möta under fjolåret. Och då tog de förstnämnda inte ens hem den åtråvärda (nåja) "Gammal är äldst"-titeln för 2015, vilken istället gick till 72-årige Randy Bachman och dennes högst vitala solosläpp "Heavy Blues". Bland övriga veteraner som gjorde mycket och rent förvånansvärt bra ifrån sig hör TOTO, vars utsökta återkomst "Toto XIV" förvisso endast platsar stundvis i denna text, sett till det musikaliska innehållet.
I övrigt kan jag konstatera att det bland den mer märkvärdiga musiken under det gångna året återfinns mycket blågult, inte minst i form av akter vilka gissningsvis har ett och annat kommande stordåd kvar att prestera i karriären. ECLIPSE, SAFFIRE, STEELWING, CIVIL WAR och så absolut inte minst redan nämnda ENFORCER - samtliga innehar de det där lilla extra som för så många andra band tidigare har kommit att innebära ett genombrott på bred front. I just de sistnämndas fall är målet dessutom mer eller mindre redan uppnått på somliga marknader, inte minst den japanska. Men en artists kommande framgångar - eller för all del frånvaron av dessa - är i synnerhet alltid svårt att sia kring. Det fanns trots allt ett antal namn i början av 90-talet som antogs kunna ge GUNS N' ROSES en seriös match, samtidigt som skivbolaget Geffen knappast förutsåg en framtida storsäljare då man tryckte en relativt blygsam första upplaga av NIRVANAs "Nevermind".
Oavsett vad morgondagens storstjärnor må komma att heta och hur de kommer att låta så torde de flesta av oss hårdrocksanhängare känna sig tryggt övertygade om att det lär komma en och annan hörvärd ton även under detta år och många till som kommer att följa. En annan fråga kring hårdrockens framtid som verkar bli allt mer aktuell är om vi nu börjar skönja slutet på de verkligt ikoniska legendarernas era. Lemmy Kilmisters nyliga frånfälle verkar rentav göra ämnet mer omtalat än någonsin, vilket jag inte alls saknar förståelse för. Skickliga musiker och låtskrivare har vi idag lyckligtvis i överflöd, men hur många av dessa har möjligheten att skapa en seriös mytbildning kring sig, i en tid då sociala medier verkar frånta mycket av mystiken kring en enskild artist? Jag skulle tro att många håller med mig när jag säger att själva musiken trots allt kommer i klart första hand före någon slags image, men till saken hör även att en färgstark image i många artisters fall just har varit en synnerligen viktig del av hela paketet. Samtidigt ger de flesta sociala medier faktiskt tillgång till nya verktyg att både höras och synas, så det gäller nog åtminstone delvis att ha någon form av idérikedom på sin sida när det kommer till den biten. Något som sannerligen är värt att fundera kring betydligt längre än under detta år.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
