Peter Lindgren - Opeth
Allhelgonaafton bjuder på en sån där riktigt blöt och grå hösteftermiddag när jag kliver in på Culturen i Västerås där scenbygget inför kvällens spelning pågår för fullt. Det första besked jag får av Opeths roadmanager Steve är att delar av bandet inte har kommit till stan än och att de övriga ligger i bussen och sover. Lysande. Steve verkar inte heller direkt prioritera en landsortreporter från Metalcentral. När jag frågar om han vet ungefär när man kan förvänta sig att någon i bandet behagar släpa sig upp ur bingen svarar han bara: vänta här.
Sagt och gjort, en dryg timme, och ett antal broschyrer om Amnesty, Folkets Bio och annat som det går att engagera sig i på fritiden, senare så uppenbarar sig faktiskt gitarristen Peter Lindgren i kafeterian. Han ber så mycket om ursäkt och säger att han inte hade en aning om någon intervju och skyller på kommunikationsproblem mellan skivbolaget och Steve. Nåja, jag är inte långsint. Efter att Peter fått sig en kopp kaffe till livs så sätter vi igång. Jag ber den sömndruckne gitarristen att först ge en lägesrapport om turnén.
- Det har gått över förväntan faktiskt. Vi har haft lite kalla fötter inför den här Skandinavienturnén och speciellt Sverigedelen eftersom det har varit ett dåligt klimat för små band att spela ute tidigare. Däremot visste vi att Norge var bra och att Finland är hårdrockslandet nummer ett i Norden. Men det har som sagt gått över förväntan. Det är ju inte så att det kommer 1000 personer i Örebro men kanske 300 så vi är nöjda.
Trots att Opeths karriär spänner över tretton år så har de aldrig spelat i Sverige förutom på ett par festivaler som Hultsfred och Arvika och andra spridda tillfällen. Peter förklarar varför.
- Vi har alltid haft engelska skivbolag och de har aldrig varit intresserade av att vi skulle slå i Sverige eftersom England är deras huvudmarknad. Men nu har vi spelat ganska mycket här hemma det senaste året om man jämför med hur det varit. Efter det här bär det av till Sydamerika och sen till Jordanien i slutet av november. Det ska bli väldigt roligt!
Berätta lite mer om ert arabiska äventyr, vad tror du om hårdrocksscenen i Jordanien?
- Jag vet egentligen inte, det är svårt att säga. Tydligen är hårdrock på något sätt förbjudet i Jordanien så vi får inte spela det när vi åker dit. De vill att vi ska spela material från "Damnation" istället. Jag vet inte vad det är som är förbjudet egentligen, om det är att ha långt hår eller om det är headbanging eller skriksång och eventuella referenser till Satan i texterna. Vi måste nog kolla upp det där så att vi inte trampar i klaveret. Vi har också sett till att få en dag ledigt och har då en buss till förfogande så att det finns tillfälle att turista lite och se staden Petra och Döda havet.
Bandets tur till Australien är dock inställd då skivbolaget tyckte att flygbiljetterna är för dyra just nu. Det är högsommar och därför högsäsong på andra sidan klotet. Peter är lite besviken eftersom det var "Damnation" som skulle marknadsföras och den blir äldre och äldre. Att då skjuta på den delen av turnén gör att det känns allt mer meningslöst att åka dit senare.
Recensenternas kelgrisar
Opeth har genomgående fått bra kritik för sina spelningar. Bryr ni er om vad recensenter tycker?
- Om de gillar oss bryr jag mig jättemycket, säger Peter med ett skratt. Jag läser oftast recensionerna och egentligen har jag inte så mycket emot att bli sågad om det finns en analys bakom. Jag vill att en recension ska innehålla lite substans. När vi spelade in vår kommande DVD på Shepards Bush i London fick vi maxpoäng i Kerrang och skribenten använde nästan religiösa kraftuttryck för att beskriva hur bra vi var. Den recensionen vill jag få tag på och sätta upp på kylskåpet, säger Peter och ler. Men bra recensioner drar intresse till bandet och det är ju bara positivt.
Ni har lagt ner enormt mycket arbete i studion på de två senaste plattorna samtidigt som ni ständigt är på turné. Vilket föredrar du, spela ute eller jobba i studion?
- Innan den senaste inspelningen hade jag lätt svarat live och det är det fortfarande. I studion spenderar man åtta veckor för att få en timme musik på skiva. Det är kul när det är klart men jobbet i studion är väldigt segt och trist. Vi har alltid haft som policy att bara spela in sådant på skiva som vi kan framföra live. Så vi har försökt undvika alltför avancerade arrangemang. Men ibland har det väl varit så att vi lagt på en tredje gitarrslinga i studion för att få ett fetare ljud men då får man anpassa materialet efter vad som egentligen hörs när man spelar låten på scen. Jag kan garantera att vi aldrig kommer att göra om det vi gjorde sist, alltså att spela in två plattor på åtta veckor, igen. Det var allt för mycket blod, svett och tårar!
Härnäst är ett DVD-släpp på gång. "Lamentations - Live at Shepherd's Bush
Empire" är namnet på den digitala dokumentationen som är inspelad i London. Dessutom är en liveskiva planerad från samma inspelningstillfälle. Något som Peter förklarar såhär:
- Vi hade ändå spelat in DVD:n så varför inte försöka att släppa den som skiva också så att även de som inte har en DVD-spelare kan få lyssna. Det är i alla fall målet. Personligen är jag inte så förtjust i DVD när det gäller musik utan tittar mest på film.
Jag bryr mig egentligen inte så mycket. Däremot är det kul att titta på gamla grupper som Led Zeppelin som nyss släppt en DVD med klassiska saker. Men att se Slipknot live någonstans... jag bryr mig inte. Å andra sidan har jag ju med mig "Live after death" med Iron Maiden och det är ju en bra liveskiva, jag är lite kluven alltså. Men vi har fått förfrågningar länge nu om att göra en liveplatta och eftersom det redan finns så mycket bootlegs ute så ska vi försöka göra någonting ordentligt av det.
Läsarnas frågor
Så var det dags att ta sig an läsarfrågorna då något som Peter verkar se framemot. Han lyssnar uppmärksamt på den första frågan som ställts i Metalcentrals forum till Opeth.
"Persk" frågar: Ska ni inte försöka er på att sjunga hårt utan att "growla"?
- Hm han måste mena mer aggressiv sång utan att rossla så mycket. Jag vet inte, jag är inte så förtjust i sådan sång. Den passar nog inte till vår typ av musik. Det passar bättre till gammal thrash och till mer sociopolitiska texter. Vi har en liten romantisk touch över allt vi gör. Inte för att "growlet" är så romantiskt men det är mer suggestivt på något sätt samtidigt som den här skriksången har något mer slå-på-käften över sig. Det är inte den aggressionen vi försöker förmedla. För oss handlar det mer om att vara brutal i uttrycket när vi har sådan sång. Det är svårt att förklara. Dessutom tror jag inte att Micke (Åkerfeldt) kan sjunga så , säger han och ler.
"Loafmaster" frågar: Kommer det en riktig musikvideo någon gång?
- Vi hade ju straffspark mot öppet mål nu när vi kunde ha släppt en video från "Damnation" utan att det skulle ha varit en sellout eftersom det är mer traditionella låtar på den. Vi har fått förfrågningar men låtarna är för långa. Jag skulle helst se att vi gjorde en riktigt bra video med mening i. Men det är för dyrt att göra en tio minuter lång video och dessutom kommer ingen att visa den. Nu hade vi ju fem minuter långa låtar med lite "hitkänsla" och då hade vi kunnat göra det utan att blåsa folk på att det bara är en sån låt och resten av plattan är hårdrock. Vi är öppna för idén och det skulle vara osmart att inte göra det. Ingen har ju inte sagt att vi aldrig ska göra en video, för det skulle vara roligt att nå ut till fler människor. Kanske om tid och resurser finns!
"Kairo" undrar slutligen: Varför mindre andel akustiska inslag i dagens Opeth än på tidigare plattor som "Orchid" och "Morningrise". Jag saknar dessa.
- Jag tror att man får undanta de två senaste albumen eftersom vi delade upp det och ville släppa "Damnation" med lugnare material och då blev "Deliverance" lite hårdare. Jag tycker att "Blackwater park" innehåller lika mycket akustiska partier. Det är inte med flit i så fall för vi gillar det akustiska. Det handlar mer om sättet vi bygger låtar på. Vi har inget uttalat att det ska vara hårdare. "Masters apprentice" innehåller ju ett jättelångt akustiskt parti till exempel.
Nästa studioplatta - den mest extrema någonsin
Med läsarkretsens undringar avklarade avslutar vi med att prata om framtiden för Opeth. När kan man förvänta sig någonting nytt studioalster?
- Det kommer så klart så fort som möjligt. Men om vi fick bestämma så skulle vi ta en lång paus för att slippa se varandra och få tillbaka intresset för musiken eftersom vi nu ska turnera till mars nästa år. Men skivbolaget skulle helst se att vi gick direkt från flygplatsen till studion när vi kom hem. Vi har inget material än, så vi behöver en skrivperiod i alla fall. Men jag skulle tro att vi börjar spela in någon gång under nästa höst. För idéer finns det ju till nya låtar om än inget konkretare än så.
Hur kommer det att låta?
- Känslan som vi har i bandet är att det helt klart bara blir en enda skiva, betonar Peter, och att "Damnation" inte är en ny riktning ljudmässigt egentligen utan endast ett exklusivt släpp från Opeth. Det kommer att bli hårda inslag helt klart, kanske den hårdaste och mest extrema plattan vi gjort. Så vill vi i alla fall göra det. Men det kommer att ha all dynamik med akustiska gitarrer och ren sång. Alla ingredienser som gör Opeth kommer att finnas där.
Det är dags att låta Peter Lindgren äta frukost. Klockan närmar sig fem på eftermiddagen och det är snart dags för soundcheck och senare en ny spelning. Han ursäktar sig ännu en gång för att jag fick vänta samtidigt som han glupskt tittar på sin nytoastade smörgås. Turnémanagern Steve har jag inte sett röken av under hela intervjun. Han kanske försöker ringa till skivbolaget? Men jag har nog i alla fall bestämt mig för att gå med i Amnesty... någon gång i framtiden.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
