Jesper Sjöberg - High In Fungoid Void
Du har inte hört talas om HIGH IN FUNGOID VOID? Nä, knappt jag heller - och då bor jag ändå i samma lilla kommun i västra Blekinge. Det var först i samband med en tuff, svettig och utlevelsefull spelning på den lokala Äggstockfestivalen tidigare i sommar som insikten slog mig: Här finns ett strålande liveband som sammanför CATHEDRALs tyngd, DANZIGs svärta och STOOGES primala rock'n'roll (nä, HIFV kan givetvis inte mäta sig med ovan nämnda band, men att jämförelsen över huvud taget kan göras är tungt) - men de har i princip inte spelat utanför länets gränser, än mindre skrivit på ett välförtjänt kontrakt med Rise Above eller Southern Lord och absolut inte sålt så många skivor som de förtjänar. Ännu en intensiv spelning, denna gång på lokala favorithaket Compagniet, cementerade min uppfattning: Detta är riktigt bra. Och på tok för okänt. Men det ska det bli ändring på, hoppas lungstarke vokalisten Jesper Sjöblad.
- Till viss del får vi skylla oss själva som fortfarande sitter och trampar i Karlshamn, vi har varit lite lata. Men vi skulle ha tagit tag i allt ordentligt om inte mixningen av senaste demon "All dressed up but nowhere to go" hade försvunnit! Så vi har inte kunnat mastra, därför har vi inte släppt den ordentligt utan mest skickat runt till olika viktiga människor.
- I höst ska vi in i studion igen och sätta vår fjärde demo, som vi hoppas kommer nå ut till rätt folk. Det är det enda som fattas, tror jag, sen borde vi kunna nå ut i större skala. Vi har fått jättebra kritik av alla som hör oss, utom möjligen de som tycker illa om oss som personer, så vi skulle absolut kunna vara mycket mer populära än vi är idag.
Som så många andra band bildades HIFV på fyllan, närmare bestämt den där nyårsaftonen mellan 1999 och 2000 när större delen av den moderna civilisationen skulle gå åt helvete enligt förhandsrapporterna, men dessvärre aldrig gjorde det. Efter lite snackande kom Jesper och trummisen Henrik Bergman fram till att det vore en lysande idé att bilda ett band, värvade gitarristen Ola Hermansson och en basist (den nuvarande fyrsträngsmästaren heter Emil Korhonen) och körde igång på allvar någon vecka senare. En låt vid namn "Society of love" samt det något otympliga och väldigt doomiga namnet fixades kvickt.
- Ola och jag satt och spånade på det där namnet en kväll. Jag var inne på att ha något långt och krångligt, dessutom skulle det absolut innehålla ordet "void". Jag tror vi har fått det rättstavat typ två gånger av alla tillfällen vi spelat någonstans, skrattar sångaren.
Den tidigaste inkarnationen av bandet, som kan höras på första demon "Society of love" och uppföljaren "II" var betydligt slöare och mer stonerinfluerat än dagens ösiga mörkerrock, en naturlig följd av att samtliga gärningsmän var mer inne på knarkrock på den tiden.
Nu är de musikaliska näringskällorna mer skiftande, vilket sätter sin prägel på bandets tonkonst.
- Trummisen håller stenhårt på CATHEDRAL, jag lyssnar mycket på
Nick Cave, Dylan och diverse garagerock, basisten är också inne på garage och vår gitarrist föredrar ANEKDOTEN och lite mer psykedeliska grejer.
GUN CLUB är också en viktig influens, det hörs i "The blues don't care" som vi körde på Compagniet-giget. Deras "Fire of love" från 1981 kvalar lätt in på min topp tio-lista genom tiderna.
Inför den stundande demoinspelningen planeras inga drastiska förändringar av konceptet. Jesper menar att den nuvarande sättningen är den ultimata ("om någon spelar fel nu fixar vi det utan att det märks") och att musiken låter som den ska göra. Nu handlar det bara om att fånga den rätta livekänslan på rullband.
- Precis som på "All dressed up and nowhere to go" ska vi spela in i en liten analog studio i Urshult (liten håla ute i ingenstans, förf. anm) för att få den rätta, äkta känslan. Inget konstlat och nymodigt, utan precis samma studioteknik som användes på våra favoritplattor. Våra två första demos låtar för polerade, men numer låter vi lika råbarkat på platta som live.
I väntan på att skivbolag världen över ska upptäcka vilken skatt som finns nergrävd i "Sveriges trädgård" kan killarna gotta sig åt att ha vunnit ett pris för bästa musikvideo.
- Några elever på Blekinge Tekniska Högskola ville göra ett musikvideoprojekt och en av dem har hängt med oss hur länge som helst. Så vi spelade in "Do me now", medverkade på något som heter Alfredsgalan i Sölvesborg - och vann videoklassen. Det var skitkul!
Om det kändes som en stor framgång? Nja, vi tänker inte i sådana termer. Det är en stor framgång varje gång någon hör oss och tycker vi är bra.
Bra? Ja, det är väl det minsta man kan säga. Surfa in på www.fungoid.cjb.net och tanka hem några låtar, sen kommer du också att vilja muta lokalpolitiker för att ordna arenaspelningar med HIFV i din hemstad.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
