Partners In Crime...igen!
Vad gör man när ens bok säljer slut hos förlaget och legenden Gene Simmons öser beröm över den på Twitter? Man skriver en uppföljare såklart. Det är exakt det som Kiss-oraklen Alex Bergdahl och Carl Linnaeus har gjort. Metalcentrals Henrik Halvardsson fick en pratstund med de två som delade med sig av sina tankar kring boken och diskuterade diverse uppföljare i KISS´ värld.
De är båda bekanta ansikten för svenska KISS-fantaster. Carl är rockjournalisten som bland annat intervjuat olika KISS-medlemmar ett otal gånger men även andra personligheter med nära anknytning till bandet. Alex driver sin egen podd, "Alex Room Service", och sitter ofta i tv eller radiosoffor när det ska snackas om de sminkade hjältarna från New York. Våren 2019 släpptes deras första gemensamma bok, "Partners in Crime: "Vår livslånga jakt på sanningen", och i dagarna var det dags för uppföljaren "Partners In Crime II" att se dagens ljus. Men att det skulle bli en uppföljare var dock ingen självklarhet. Med den första boken påvisade Carl och Alex sin livslånga kärlek till det klassiska bandet KISS genom att grotta ner sig i små bortglömda detaljer och fokusera på sådant som ingen gått på djupet kring tidigare. När man väl började gräva inför och under den första boken så upptäckte man fler och fler spännande detaljer som man ville undersöka närmare.
Alex: Vi hade bollat lite lösa idéer om vad vi skulle kunna skriva om i en eventuell uppföljare. Det som blev en avgörande faktor var egentligen när vi hittade bilden som nu är omslaget till den nya boken. Den där Gene och Paul sitter fullt sminkade från november 1989 och inspelningen av videon till låten "Rise To It". Men varför hade de satt på sminket igen? Det ville vi luska vidare i.
Carl: Jag kände att när vi skrev på den första boken så kunde man hitta hur många uppslag som helst att skriva om. Det fanns vissa saker som vi inte plockade med i den boken av olika anledningar, men som vi valde att ta med nu istället. Så hade vi då händelsen kring vår nya boks omslagsfoto. Där kände vi att vi kunde bygga ett helt kapitel enbart kopplat till den bilden och några sekunder av videon till den låten. Samtidigt, det är ju inte jobbigt för oss att skriva om KISS (skratt!). Plus att det finns en enorm efterfrågan, vilket är tacksamt.
Ska man se den nya boken som en uppföljare i ordets rätta bemärkelse? Carl: Det är ingen uppföljare på det sättet att du måste ha läst den första för att förstå den nya boken. Men samtidigt hade vi hittat ett fungerande koncept med "Partners In Crime" så det fanns ingen anledning att byta titel. Den första bokens undertitel var "Vår livslånga jakt på sanningen" och den här gången ville vi ha "Besatta av bagateller". Men det fick inte plats på omslaget (skratt!).
Ni måste ha fått blodad tand efter att bok nummer ett sålde slut? Alex: När man sätter sig ner och skriver en bok för första gången och så säljer den slut, det hade jag aldrig trott ska jag erkänna. Jag tänkte att morsan, syrran och några polare köper den och det blir bra. Att den sen säljer slut, det var vansinnigt.
Det finns ju otroligt många böcker om KISS. Fanns det något i er första bok som ni kanske saknat i andra böcker om bandet och som ni ville spinna vidare på i uppföljaren? Alex: Kapitlet om WICKED LESTER tiden är vansinnigt bra tycker jag. Är det något jag saknar från andra KISS böcker så är det just detaljer om mitt favorit år 1973. Jag har saknat något samlat där man går på djupet, har korrekt fakta samt bjuder på några överraskningar. Tyvärr måste man läsa många böcker om bandet för att få den bilden. Det var roligt att se att vi kunde skriva ett kapitel om WICKED LESTER och sen fortsätta in i 1973.
Carl: Vi insåg att vi skrivit Gene och Pauls berättelse fram till KISS. Men det fanns ju två medlemmar till som hade sina berättelser om åren innan KISS och det var Peter (Criss) och Ace (Frehley). Det var ju klockrent att ta med i uppföljaren kändes det som. Där fokuserade vi på Peter innan KISS särskilt med tanke på att han harvade så mycket och länge i en mängd olika band. Men även Ace har ju en intressant historia. Jag tror inte att så många känner till hans tidigare band som THE EXTERMINATORS och THE MICRO ORGANISM. All denna information som vi luskat fram komplimenterar kapitlen i den första boken på ett logiskt sätt.
Ni är ju båda kända för att lägga stor vikt vid detaljer i ert arbete. Var det något specifikt som ni grävde fram och som ni är särskilt stolta över att kunna presentera? Alex: För mig är det delen om FREHLEYS COMET och keyboardisten Arthur Stead. Han var initialt väldigt avog mot mig men sakta men säkert vände det och det är spännande att läsa den förändringen i vår mejlkonversation. Jag antar att han har fått frågor genom åren som handlat om allt annat än musiken. Jag tror att han förstod till slut att jag var intresserad av musiken och inte skvaller om Ace. Han blev så engagerad att han rotade fram ett gammalt backstagepass och en kassett med gamla demos på. Det var roligt.
Carl: Efter att den första boken släppts fick vi tillgång till en massa nya "hemliga" dokument. Bland de upp emot 8000 dokumenten hittade vi en hel del om Kiss Army. Bland annat från Bill Starkey som startade Kiss Army 1975. Bland annat framkom det att han hotade att stämma Aucoin management då hans lön inte hade betalats. Det var något som jag inte hade en aning om. Kring det byggde vi kapitlet kring hur Kiss Army startades och utvecklades.
Jag tänkte att vi skulle gräva ned oss lite i temat "uppföljare" och specifikt då Kiss relaterade uppföljare. Vad säger ni om följande, "Hotter Than Hell" som uppföljare till debuten "Kiss": bättre eller sämre än föregångaren?
Carl: En intressant uppföljare är det! Här är jag och Alex oense. Alex tycker ju att debutplattan har den bästa ljudbilden som KISS hade på 70-talet medan jag tycker det låter uselt. Det låter inte som rockmusik överhuvudtaget. Det låter som en 8:e klassare gjort en demo ungefär. Så de gick från ett jättedåligt sound till ett annat på "Hotter Than Hell". Men låtarna har överlag en fantastisk charm och spontanitet. Ta till exempel "All the way" och "Mainline". Dem har bandet skrivit ihop på en kvart, men jag älskar ju sådant. Så jag tycker det är en bra uppföljare. Framförallt en intressant uppföljare.
Alex: Det dröjde till 2014 innan jag lyssnade på "Hotter Than Hell" och tyckte att den lät ok. Den högupplösta versionen gav mig en helt annan upplevelse som lyssnare faktiskt. Jag har lyssnat på skivan tusen gånger men jag insåg att jag inte hade lyssnat på den på riktigt. Jag tycker fortfarande att ljudbilden är usel. Men A-sidan är oslagbar! "Got To Choose", "Pararsite", "Goin´ Blind" och titelspåret är klassiker och så bra som 70-tals Kiss någonsin blev. B-sidan är en massa utfyllnadslåtar tycker jag, även om "Watchin´ You" är en bra låt. Det är en bra, rolig och spännande platta, med den märkligaste av ljudbilder.
Carl: Samtidigt är man nu så van vid den ljudbilden så jag kan inte tänka mig dessa låtar på ett annat sätt.
"Alive II" som uppföljare till "Alive I":
Alex: Jag har faktiskt levt med "Alive II" längre än "Alive I". "Ettan" fick jag tag på först när jag var runt tio år. Den var svår att få tag på i Helsingborg när jag växte upp. Jag har aldrig gillat studiolåtarna förutom "Rocket Ride som jag gillar. Men resten, livelåtarna, är så vansinnigt bra. Jag tycker att "Alive II" varken är bättre eller sämre än den första. Den är perfekt på sitt sätt så jag skulle inte vilja ändra på dem överhuvudtaget.
Carl: Jag skulle inte vilja ändra på den heller. Som uppföljare är den perfekt. Jag gillar att den inte påminner så mycket om "ettan". Det gör att den fyller en funktion: här är KISS när de verkligen är "larger than life". Allt är uppskruvat till max: ljudbilden, Pauls mellansnack...allt känns så "toppat" på den plattan. Det är jättekul att plattans fjärde sida bara innehåller studiolåtar känner jag. Den idén fanns redan när de gjorde "Alive I" , men det materialiserades först på uppföljaren av någon anledning.
"Animalize" som uppföljare till "Lick It Up" när bandet lät sminket falla:
Alex: Det här är ju bandets fulaste omslag någon. Till och med fulare än "Carnival of Souls". Men här var Paul i sitt esse med svinstarka låtar. Många klankar på Gene och till viss del med all rätt. "Lonely Is the Hunter" hade varit bättre som demo, men "While the City Sleeps" är väldigt bra. Låtar som "Under the Gun" och "I´ve Had Enough" har en "spetsigare" ljudbild medan "Heavens On Fire" låter lite för snällt. Det är inte min favorit bland 80-talsplattorna, men de låtar som är bra är bra och de som är dåliga behöver jag inte lyssna på.
Carl: Jag tycker att "Creatures of the Night" och "Lick It Up" hör ihop och att "Animalize" och "Asylum" är mer "systerplattor" och passar bättre ihop rent stilistiskt. "Animalize" är mer en nystart för mig än en uppföljare. Rent kommersiellt var det ju en fantastisk uppföljare men nästan enbart tack vara "Heavens On Fire". "Lick It Up” sålde inte så mycket som den borde ha gjort. "Animalize" blev ju ett steg i rätt riktning i karriären.
Vi fortsätter på temat "uppföjare". Kan ni nämna en uppföljare som KISS borde ha gjort men som de aldrig gjorde? Och en uppföljare som de faktiskt gjorde men som de borde ha undvikit? Carl: Jag hade gärna sett en riktig uppföljare till "Destroyer". Men de fick kalla fötter efter att de avvek från sitt sound och det tog ett tag innan plattan blev en kommersiell framgång. Jag älskar ju Bob Ezrin och hans sound. Jag skulle ha velat se bandet bygga vidare på att utforska sina individuella karaktärer och bygga sitt Kiss-universum. Som en ny "God of Thunder" till Gene, en "Do You Love Me" till Paul, en ny "Beth" till Peter och så vidare. Det hade jag gärna sett. En uppföljare de borde ha undvikit? Jag tänker osökt på att "Carnivals of Soul" som en uppföljare till "Revenge". "Revenge" var ju den tunga och nedstämda och hårda plattan. Även om den inte sålde något vidare så fick bandet väldigt mycket "cred" för den. De tänkte då att tunga riff och nedstämt är helt rätt väg att gå. Men det är ju inte det som är KISS storhet. Så hur fascinerad jag än må vara av "Carnival of Souls" så fokuserar de helt fel på den plattan.
Alex: Jag kanske är tråkig nu men något jag hade älskat hade varit att få se "The Elder" bli en trilogi. Tänk om plattan hade blivit en stor succé och de hade fortsatt att spinna vidare på idén. Tack vare Genes "The Vault" har vi fått höra några av hans låtidéer från ´79-´80 som Bob Ezrin fick tag på och stöpte om till några låtar på "The Elder". "Promise the Moon" heter en låt på "The Vault" och är en mina absoluta favoritlåtar från 1987 som aldrig släppts. Tänk om den hade hamnat på en "The Elder II" istället? "The Oath" är något av det starkaste som Paul har gjort tycker jag, förutom falsettsången då kanske. Tänk om de byggt vidare på den låten och det ljudlandskapet. Ja, det hade varit extremt spännande. "Creatures of the Night" som kom efteråt var ju något helt annat. Den andra delen av frågan då. Jag ser ju "Psycho Circus" som en uppföljare till originalsättningens återförening och förutom "Journey of 1,000 Years" så hade jag hellre sett att de struntat i att spela in den skivan. Ok, den är bra, men det är mest för att det var en sådan spännande tid i bandets historia. Till och med titelspåret som jag så gärna vill tycka om blir bara mellanmjölk och tar aldrig fart tycker jag. Det är bara tråkiga låtar med en dålig produktion och där dog mitt brinnande intresse för Kiss och allt de gjort därefter. Jag tog något slags farväl där och bryr mig nu bara om nostalgin inte vad de gör nu.
Det ryktas om att självaste Gene Simmons har gjort en beställning på "Partners In Crime II"?
Alex: Ja, det stämmer. Han har personligen bett om boken och den är skickad.
Carl: Gene är den enda i bandet som tycker sådant här är kul! (skratt!). Vi träffade honom backstage på Sweden Rock Festival ifjol och gav honom den första boken. Han blev glad för den och twittrade om den flera gånger.
Alex: Förhoppningsvis så gör han något liknande om den här boken också.
Carl: Med tanke på allt han har gett oss under hela våra liv så är det minsta vi kan göra att skicka honom en bok.
"Alive I, II och III". Vad krävs det för att även "Partners In Crime" får en volym 3? Alex: Jag är fascinerad av studiologgar och har fått tag på dessa för första skivan och "Dressed To Kill". Det är som en dagbok över inspelningarna där man kan man följa varje dag och se utvecklingen av skivorna. Jag vet att det finns en hel pärm med studiologgar från "Hotter Than Hell" men har aldrig fått tag på den. Den hade det varit kul att få tag på. Dessutom finns det en nedskriven story för "The Elder och ett draft på filmmanuset. Men det är omöjligt att få tag på trots att jag vet vem som köpte det.
Carl: Vi skulle kunna skriva en tredje bok redan nu men det är ett extremt krävande jobb att få ihop böckerna. Det görs inte i en handvändning och jag tror att vi båda känner att om det blir en "trea" så kommer den inte nästa år utan om tio år! (skratt!). En reunion!
Blir det en återförening med er två då eller tar ni in någon ny person istället i sann KISS-anda?
Alex: Precis! Då kör vi en återförening fast vi byter ut en av oss mot en ljudtekniker istället! (skratt!).
/Henrik Halvardsson
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
