Vilket album förändrade ditt liv?

Anders Johansson, trumlegend, Sverige

- Det var DEEP PURPLEs ”Made in Japan” som förändrade mitt liv fullständigt. De blandade blues, jazz och hårdrock på ett fantastiskt sätt med mycket improvisation. De tog musicerandet ett snäpp högre tycker jag och alla i bandet hade sin plats. Skivan har definitivt påverkat mitt sätt att spela trummor och den fortsätter att inspirera mig. Framförallt när det gäller att improvisera. Det är en viktig del av mitt musicerande och har gjort mig till en mycket bättre musiker.

Alessandro Del Vecchio, musiker/låtskrivare/producent, Italien

- “A Night at the Opera” med QUEEN! Framförallt var det låten ”Bohemian Rhapsody” som kändes som en total käftsmäll.  Den skivan fick mig att vilja bli musiker, den startade allt. Jag hade alltid lyssnat på rock tidigare, men den dagen fick jag lyssna på något magiskt och det klickade bara. Hur fick jag tag på skivan? När jag var ett barn hittade vi en stulen bil som stod på samma plats under flera veckors tid. Vi var ju barn så vi öppnade den och där fanns en kassett som jag tog och lyssnade på. Nej! Det var inte jag som stal bilen (skratt!). Idag är det mindre emotionellt att lyssna på den. Jag analyserar musiken mer: hur den skrevs, mixades och så vidare.  Jag har inspirerats av albumet när det gäller bakgrundssången, pianoarrangemangen och det öppna sinnet kring själva skrivandet. Det försöker jag själv uppnå i den musik jag gör.

Meja, sångerska av rang, Sverige

- Det album som förändrade mitt liv var David Bowies ”Hunky Dory”. Det var en period i mitt liv då jag var 12-13 år gammal. Jag gick från att vara hästtjej med kort rakt hår, jeans och college-tröja till att träffa nya kompisar, ha långt hår, börja använda smink, fixade linser och lyssnade på exempelvis Nina Hagen. I den perioden kom jag in på Bowie och framförallt den skivan. När jag lyssnar på den färdas jag tillbaka i tiden och får associationer, ungefär som när man känner en doft man känner igen. Helt plötsligt är jag tillbaka i den åldern, med pirr i magen och det allt det drömska. Bowies musik är bara så komplett och ger en lugn och skön känsla i kroppen. Den är som meditation. Jag har fortfarande kvar originalplattan på vinyl, såklart!

Greg Schmitt, radio-dj, USA

- KISS ”Dressed to Kill” var mitt första och viktigaste album. Jag fick den när jag fyllde 6 år, men jag hade inte önskat mig den och jag visste inte vilka KISS var. Jag la den åt sidan ett par dagar och lekte med leksakerna som jag fått. Efter ett tag tröttnade jag på dem och började intressera mig för skivan. Den börjar med låten ”Room Service” och jag minns hur jag satte på den och halvvägs genom låten sprang jag in i köket där min mamma stod och diskade. Jag var tvungen att berätta för henne om den uppenbarelse som jag precis gått igenom. Det kändes som att hela universum öppnade sig för mig och inget blev sig likt igen. Visst, hela grejen med imagen fascinerade mig, men det var ju ”Dressed to Kill”-skivan där de var klädda i kostymer och inte i sina häftiga scenkläder, så det var definitiv musiken som avgjorde. Efter det så tillbringade jag de efterföljande åren med att köpa allt med KISS; skivor, tidningar med mera.  Hela min värld var KISS och det tog tre år efter det innan jag köpte en skiva med ett annat band och då gled jag in på LED ZEPPELIN, QUEEN och AC/DC.

Jennifer Bartram-Schmitt, fotograf, USA

- Det som verkligen förändrade mitt liv var MTV, eftersom det exponerade mig för en massa olika typer av musik som jag aldrig hade hört tidigare. All musik fram till dess hade jag fått genom att lyssna på AM-radiostationer eller genom mina föräldrars skivsamling. Helt plötsligt upptäckte jag genren heavy metal och band som SAXON och IRON MAIDEN, vilket var helt nytt för mig. Jag minns att jag tänkte: ”Åh min gud! Vad i helvete är det här?!”. Ändå tyckte jag så mycket om det. Mina föräldrar berättade alltid hur lycklig vår generation var att vi faktiskt kunde se artisterna som spelade låtarna. Den möjligheten hade inte de, medan vi hade MTV hela dagen lång. Jag skickade in frågor som lästes upp i programmen, jag började lära mig bandmedlemmar och skivproducenters namn och njuta av all information jag kunde få från olika presentatörerna, eller ”Video-Jockeys” som det hette då. Musiken gav mig min identitet och introducerade mig till min man, Greg, och många av mina bästa vänner som jag fortfarande har kvar idag.

Text: Henrik Halvardsson
Foto: Henrik Halvardsson & Peter Fredin