Liv Sin - Släpper ny singel och skriver nytt
Den svåra tiden efter uppbrottet från SISTER SIN är över och sångerskan Liv Jagrells nya band, LIV SIN, släpper en ny singel. Samtidigt blickar bandet också mot möjligheten att släppa en ny ep samt ett nytt album inom en överskådlig framtid.
- Vårt nya material kommer att vara mer metall och låta ännu hårdare än det vi släppt hittills, avslöjar hon för Metalcentral.
Bandmedlemmarna i LIV SIN; Liv Jagrell, Patrick Ankermark (gitarr), Per Bjelovuk (trummor), Chris Bertzell (gitarr) och Tommie Winther (bas) har spelat bland annat på Skogsröjet och Gefle Metal Festival under sommaren för att pusha debutskivan ”Follow Me” som släpptes i april i år. Man har dock redan blickarna riktade mot framtiden. I fredags (6 okt) släpptes den tidigare outgivna låten ”King of the Damned” och arbetet med att skapa mer ny musik är redan igång. Stämningen är på topp och framtidsutsikterna är väldigt positiva. Det är svårt att tro att det bara är två år sedan sångerskan och frontfiguren Liv Jagrell var mitt uppe i en uppslitande skilsmässa från sitt tidigare band SISTER SIN. En tid som hon beskriver som väldigt svår.
- I början var jag väldigt nere. Det var jättesvårt. SISTER SIN var mitt liv och det kändes som om allt försvann över en natt. Men samtidigt bestämde jag mig för att se det som en möjlighet istället. Bara för att det bandet inte fanns längre innebar det inte att jag också måste sluta spela musik. Där föddes idén om att sätta ihop något nytt och eget. Jag tyckte enormt mycket om mitt gamla bands musik, men det här var också en möjlighet för mig att spela den typ av lite hårdare musik som jag verkligen ville spela.
Processen att börja om på nytt, att ta några steg tillbaka för att kunna gå framåt, var Liv medveten om. Trots det beskriver hon processen med att hitta rätt musiker och få ett skivkontrakt som ganska snabb och okomplicerad.
- Per var ett självklart val. Han hade ju turnerat med SISTER SIN när vår ordinarie trummis inte kunde vara med, så honom kände jag. Christeroffer såg jag spela på Instagram. Han imponerade på mig och bodde i Uppsala, vilket passade bra. Tommie rekommenderades av mina vänner i HARDCORE SUPERSTAR som han jobbade åt. Patrik kände jag, men han spelade punkrock. Han hade inget band just då, så jag frågade honom om han var intresserad av att spela metall och det var han. Han fick sätta sig ner och lyssna på metall igen, precis som han hade gjort som ung, för att få en idé om hur det skulle låta. Jag skickade även filer via mobilen där jag sjöng och ibland även spelade själv. Typ: ”Den här musiken, lyssna på det här riffet, den här stilen”. Han fattade väldigt snabbt och det första riffet jag fick av honom var precis som jag hade tänkt mig.
I SISTER SIN var det framförallt David Sundberg som stod för skapandet av texterna. Nu helt plötsligt låg ansvaret på Liv som erkänner att hon behövt tid för att hitta rätt emotionellt och kreativt för att ta sig an den uppgiften. Dessutom har det emellanåt varit kämpigt att hitta en balans mellan hennes personliga åsikter om exempelvis politik och samtidigt inte fjärma sig från delar av sina fans.
- Jag hade till viss del skrivit texter tidigare i bandet HYSTERICA. Till SISTER SIN gjorde jag några tafatta försök, men det gick inte hem och David var väldigt duktig på det så det fanns inget att klaga på. Melodimässigt är det svårt ibland när någon annan skriver en text åt en. Det är lättare att skriva själv för då tänker jag in min egen röst hela tiden. Det fick vi jobba med tidigare, medan nu så lägger jag det direkt. I SISTER SIN tog vi upp teman som politik och samhällsfrågor, trots att vi sa bestämt att vi inte skulle vara politiska. Jag tror ändå att jag är mer politisk än vad vi var. Jag har inte svårt att skriva om politiska åsikter, idéer eller om hur världen är. Det händer ju saker hela tiden, så inspirationen finns där hela tiden. Jag går gärna ut med att jag har en ståndpunkt, att jag är politisk och att jag inte tänker backa för de åsikterna. Trots det kan det vara en hårfin gräns. Att band vågar välja bort en del av sina fans som kommer att se vissa åsikter, mot exempelvis Donald Trump, som en förolämpning mot sina egna åsikter är modigt. Så långt går jag inte riktigt ännu. Det kan man göra när man är ett större band. Men som ett mindre får man ta lite mindre steg, så man inte förlorar en massa lyssnare. Jag kämpar lite med det ännu och hur man gör det på ett bra sätt. Möjligheten att skapa igen var svår till en början, men nu har jag kommit bättre in i det. Jag tänker på texter hela tiden och har redan idéer till nästa skiva. Däremot kan det vara svårt att skriva självupplevda texter. Det kan kännas för utlämnande. Oavsett så har det satt igång en skapandeprocess hos mig.
- I början var jag väldigt nere. Det var jättesvårt. SISTER SIN var mitt liv och det kändes som om allt försvann över en natt. Men samtidigt bestämde jag mig för att se det som en möjlighet istället. Bara för att det bandet inte fanns längre innebar det inte att jag också måste sluta spela musik. Där föddes idén om att sätta ihop något nytt och eget. Jag tyckte enormt mycket om mitt gamla bands musik, men det här var också en möjlighet för mig att spela den typ av lite hårdare musik som jag verkligen ville spela.
Processen att börja om på nytt, att ta några steg tillbaka för att kunna gå framåt, var Liv medveten om. Trots det beskriver hon processen med att hitta rätt musiker och få ett skivkontrakt som ganska snabb och okomplicerad.
- Per var ett självklart val. Han hade ju turnerat med SISTER SIN när vår ordinarie trummis inte kunde vara med, så honom kände jag. Christeroffer såg jag spela på Instagram. Han imponerade på mig och bodde i Uppsala, vilket passade bra. Tommie rekommenderades av mina vänner i HARDCORE SUPERSTAR som han jobbade åt. Patrik kände jag, men han spelade punkrock. Han hade inget band just då, så jag frågade honom om han var intresserad av att spela metall och det var han. Han fick sätta sig ner och lyssna på metall igen, precis som han hade gjort som ung, för att få en idé om hur det skulle låta. Jag skickade även filer via mobilen där jag sjöng och ibland även spelade själv. Typ: ”Den här musiken, lyssna på det här riffet, den här stilen”. Han fattade väldigt snabbt och det första riffet jag fick av honom var precis som jag hade tänkt mig.
I SISTER SIN var det framförallt David Sundberg som stod för skapandet av texterna. Nu helt plötsligt låg ansvaret på Liv som erkänner att hon behövt tid för att hitta rätt emotionellt och kreativt för att ta sig an den uppgiften. Dessutom har det emellanåt varit kämpigt att hitta en balans mellan hennes personliga åsikter om exempelvis politik och samtidigt inte fjärma sig från delar av sina fans.
- Jag hade till viss del skrivit texter tidigare i bandet HYSTERICA. Till SISTER SIN gjorde jag några tafatta försök, men det gick inte hem och David var väldigt duktig på det så det fanns inget att klaga på. Melodimässigt är det svårt ibland när någon annan skriver en text åt en. Det är lättare att skriva själv för då tänker jag in min egen röst hela tiden. Det fick vi jobba med tidigare, medan nu så lägger jag det direkt. I SISTER SIN tog vi upp teman som politik och samhällsfrågor, trots att vi sa bestämt att vi inte skulle vara politiska. Jag tror ändå att jag är mer politisk än vad vi var. Jag har inte svårt att skriva om politiska åsikter, idéer eller om hur världen är. Det händer ju saker hela tiden, så inspirationen finns där hela tiden. Jag går gärna ut med att jag har en ståndpunkt, att jag är politisk och att jag inte tänker backa för de åsikterna. Trots det kan det vara en hårfin gräns. Att band vågar välja bort en del av sina fans som kommer att se vissa åsikter, mot exempelvis Donald Trump, som en förolämpning mot sina egna åsikter är modigt. Så långt går jag inte riktigt ännu. Det kan man göra när man är ett större band. Men som ett mindre får man ta lite mindre steg, så man inte förlorar en massa lyssnare. Jag kämpar lite med det ännu och hur man gör det på ett bra sätt. Möjligheten att skapa igen var svår till en början, men nu har jag kommit bättre in i det. Jag tänker på texter hela tiden och har redan idéer till nästa skiva. Däremot kan det vara svårt att skriva självupplevda texter. Det kan kännas för utlämnande. Oavsett så har det satt igång en skapandeprocess hos mig.
Dessutom lyfter den kraftfulla sångerskan fram vikten av en nyfunnen energi inom den nya gruppen. Även om hennes tidigare band alltid hade en stark kreativ drivkraft, så tärde det ständiga turnerandet på vissa medlemmar till den grad att glöden började falna. Idag är känslan helt annorlunda.
- Det är jäkligt kul nu för det finns en väldigt stark önskan hos alla att komma ut och spela. För mig är det viktigt att alla i bandet ska ha en stark drivkraft att vilja stå på scen och vilja driva det hela framåt. Att jag helt plötsligt är den mest rutinerade i gruppen känns lite konstigt. Att döpa hela projektet efter mig kom till efter diskussioner med vårt management och skivbolaget. De tyckte att det var en bra idé och man kan förstå det ur PR-syfte. Trots det tycker jag att det är lite märkligt fortfarande. Jag tycker ju att vi är ett band, ett gäng.
Det generella mottagandet av skivan från fans och branschfolk har varit över lag positivt och med några månaders distans är bandet fortsatt väldigt nöjda med albumet.
- Jag tycker att vi fick plattan som vi ville ha den, även om det gick snabbt. Vi fick skivkontraktet och helt plötsligt skulle vi in i en studio. Vi behövde tio låtar, men hade bara en och en halv månad på oss. Vi spelade in totalt tolv låtar och tio kom med på skivan. Givetvis hade vi gärna haft 20 låtar att välja på, men vi fick inte ut mer och jag fick skrivkramp på slutet. I efterhand hade vi kanske velat jobba lite mer på några texter och ändrat lite i produktionen, men den tiden fanns inte tyvärr och vi fick gå in och göra vad vi skulle, mer eller mindre. Med tanke på det är jag jättenöjd med vad vi fick ut. Sen förstår jag att vi jämförs med SISTER SIN och en del undrar varför vi inte låter som dem. Varför skulle jag vilja ha ett nytt band som låter som en kopia av mitt gamla? Det blir bara tråkigt och det funkar inte. I slutändan, ska man starta om och börja om från början och med tanke på hur mycket man får kämpa i den här branschen, då vill jag göra det med något som jag brinner för och med musik som jag verkligen vill göra och inget halvdant. Jag gör min grej helt enkelt och de fans som vill hänga med oss i LIV SIN gör det och de andra får lyssna på SISTER SIN och det är ok. Man kan aldrig vinna över alla.
Den nyfunna energin och positiva bemötandet har inspirerat bandet som nu blickar framåt och planerar att släppa nytt material.
- Vi kommer som sagt att släppa en ny låt som heter ”King of the Damned” den 6:e oktober till förmån för organisationen Djurens Rätt. Det är precis innan vi drar ut på vår Europa-turné. Det är en bra låt som spelades in till albumet, men som inte riktigt passade in med resten av materialet. Vi kände ändå att den är för bra för att inte göra något av, så vi släpper den som en bonuslåt. Det är alltså inte en smakbit från nästa skiva och en indikation på hur vi kommer att låta framöver. Dock har vi redan börjat skriva till en ny skiva faktiskt. För att få ut något snabbare så kommer vi nog att släppa en ep först, kanske tidigt under 2018. Sedan tänker vi spela in ett nytt album under den senare delen av 2018 och då borde det finnas ute någon gång under 2019. Jag tror att det kommer att låta mer enhetligt än ”Follow Me” som kanske är lite spretig. Vårt nya material kommer att vara mer metall och låta ännu hårdare än det vi släppt hittills.
Text: Henrik Halvardsson
Foto: Peter Fredin
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
