Mikael Stanne - Dark Tranquillity
- Det är fortfarande lika kul om inte roligare idag att spela säger Stanne och därför är det inte speciellt svårt att motivera sig trots att bandet i det här sammanhanget har uppnått en respektabel ålder. Under de femton år som Dark Tranquillity existerat så har bandet hunnit släppa ett tiotal skivor, turnerat med många andra legendariska band runtom i hela världen och anses idag vara ett av de band som definierat det som kommit att kallas "The Gothenburg sound". Det råder inga tvivel om att Göteborgarna åtnjuter stor respekt bland både publik och kollegor. Dessutom är bandet ett av de få som vågar ta sin musik varthän deras lust styr dem. Att lyssna igenom diskografin är en musikalisk resa som spänner över death metal, thrash, elektronisk musik och vanlig hederlig hårdrock. Det som kännetecknat bandets senaste plattor är variation och experimentlusta.- Vi har försökt göra en platta som innehåller allt det där som vi gillar med musik. Vi vill att man ska känna att man kan upptäcka mer varje gång vi släpper en skiva. Fast nu skriver vi ju redan på ny musik igen så vi får se var det tar vägen. Vi börjar skriva så får vi se var det tar vägen för vi har ingen stor plan om vilken väg vi ska ta musikaliskt.
Hänger alla som lyssnade på Dark Tranquillity tidigare med varje gång ni byter riktning?
- Nu blir det ju inte så drastiska förändringar. Men det var värre när vi släppte "Projector" (Century Media 1999) för då var det lite folk som tog illa upp och så där. Men så är det ju med allt. Det finns de som alltid vill ha samma skiva om och om igen. Men så kan vi ju inte hålla på för då är man snart ett coverband som spelar sina egna låtar. Och jag tror att folk har förstått det också. Och den nya plattan är riktigt hård så de som gillade "The Gallery" (Osmose Production 1995)" och "The Mind's I" (Osmose Production 1997) kommer nog att gilla den här plattan.
Det är tekniska och progressiva prylar samtidigt som den är jävligt arg.
Mediekritik
Det Mikael Stanne har varit arg på när han skrivit texterna till nya alstret "Character", som enligt planerna ska släppas den 24 januari 2005 via Century Media, är det samhälle som alltmer domineras av medier och likformighet. Och det är känslan som denna totala dominans som egentligen skulle få folk att reagera med ilska men som mest skapar apati som han har försökt beskriva i de nya texterna.
- Texterna kommer från all den ilska och trötthet som jag känner inför den trångsynthet och annan dumhet som jag ser i press och reklamen i dag. Hela plattan handlar på något sätt om hur man tar emot den här informationen och hur man bearbetar och tolkar rubriker man ser på kvällstidningar. Det är många människor som bara tar emot alla de här ljudklippen man hör och bilderna man ser utan att tänka på det stora sammanhanget. Det här leder till många missförstånd och att folk får förutfattade meningar om saker och ting. Folk blir fördummade helt enkelt. Så det har jag försökt skriva om. Bara att titta på tv eller läsa tidningarna gör mig väldigt frustrerad även om jag försöker säga till mig själv att ta det lugnt. Men ibland är det jävligt svårt. Ibland vill man bara vara apatisk och skita i allt.
Och det är det som titeln på EP:n syftar på antar jag?
- Ja för till slut så blir man ju avtrubbad och tröttnar och stänger av istället. Och visst är det skönt det med men det är ju ett jävligt fel håll man går åt liksom. För då låter vi idiotin vinna. Kanske har det att göra
med att man blir äldre och börjar fundera på vad dagens barn växer upp i för samhälle. Vad ska de tro om världen när allt de ser och hör i många fall kanske är baserat på en lögn eller en sanning med modifikation med bakomliggande motiv hela tiden som man aldrig får reda på?
Dark Tranquillity försöker binda samman musiken med det visuella för att förstärka vad bandet vill ha sagt. Detta yttrar sig på kommande skivan "Character" och på EP:n "Lost to Apathy" på omslagen till plattorna.
Det är bandets gitarrist Niklas Sundin som gör det grafiska arbetet.
På omslaget till EP:n så befinner man sig som betraktare framför en stor monolitiskt liknande abstrakt byggnad som tornar upp sig mot en regntung mörk himmel. Någonting som liknar regn faller mot åskådaren. Det finns en väldig känsla av kyla och uppgivenhet i bilden.
- Vi har alltid försökt att ha den där kopplingen mellan musik och grafik. Niklas som gör allt det här läser texterna och får tankar och idéer om hur han skulle vilja illustrera det. Och även jag skickar lite skisser och så med uppslag till honom och vi pratar mycket om det. Så han hade väl typ
två hundra idéer till omslaget för den här skivan. Omslaget till "Character" bygger vidare på hur singeln ser ut. Och även i videon till låten
"Lost to Apathy" finns de här bilderna med. Det är ett surrealistiskt stadslandskap med den här röda monolitliknande byggnaden i centrum. Det ska väl symbolisera hur man inte känner sig hemma längre i den här staden. Världen blir mer och mer underlig och svår att förstå.
Niklas har verkligen överträffat sig själv den här gången med bilder, omslag och booklet. Dessutom kommer det en specialutgåva av skivan med massor av extragrejer. Niklas sliter sitt hår just nu för att få klart det i tid, säger Mikael med ett skratt.
På turné med Kreator
För att följa upp skivsläppet i januari så har Dark Tranquillity gjort gemensam sak med tyska thrashlegenderna Kreator och de två banden kommer att bege sig ut på de europeiska vägarna under våren 2005.
Och det visar sig att Mikael har ett speciellt förhållande till just Kreator och sångaren Mille Petrozza.
- Kreator är ett av mina absoluta favoritband så det ska bli fantastiskt. EP:n "Flag of Hate" (Noise 1986) var ju en av de första extrema thrashplattorna jag hörde. Jag blev helt golvad. Så det är Milles fel att jag står och skriker huvudet av mig varje kväll. Och det är faktiskt en av de största anledningarna till att jag började sjunga.
Han och Sabbats före detta sångare Martin Walkyier har varit de största influenserna när jag började sjunga och skriva musik.
Så det känns otroligt stort och är en drömturné för oss.
Dessutom vet jag att de är trevliga eftersom vi spelat ihop några gånger förut. Så det ska bli fantastiskt kul. Vi ska kuska runt större delen av kontinenten med dom och främst i de östra delarna. Det blir mysigt att göra mitt i vintern när det är kallt och jävligt. Men då har man ju en bra anledning att ge järnet när man spelar. Sen är vi hemma några dagar innan det bär av till USA för tre månader där.
Mikael Stanne har inga problem att betyga hur mycket ett band som Kreator har betytt för honom som musiker. Men när det kommer till hans egen gärning i Dark Tranquillity som nu mer också måste betraktas som en av trendsättarna inom hårdrocken så blir han lite besvärad.
För visst måste det väl ha hänt att andra band kommer fram till honom och berättar hur mycket Dark Tranquillitys musik betytt för just dem?
- Öh jo visst det låter väl bra och så där, säger Mikael med ett stön och fortsätter, men jag kan aldrig riktigt förstå det heller.
Jag har väldigt svårt att ta smicker och komplimanger.
Jag fixar inte det riktigt. Det räcker med att jag är nöjd så vet jag att vi är bra. Det behövs inte att någon annan kommer fram och berättar det för mig. Men samtidigt är det ju jättekul, det är ju den bästa komplimang man kan få att någon säger att de influerats av oss.
Men jag har som sagt väldigt svårt att ta det till mig på något sätt. Dessutom känner vi oss inte som ett sådant betydelsefullt band.
Det är inte den bilden vi har av oss själva utan mer som ett undergroundband som har lite tur ibland när vi får släppa skivor och komma ut och göra spelningar.
Däremot menar Mikael att det är roligt när amerikanska band säger att de haft Dark Tranquillity som största inspiration. Han tycker det är extremt kul när de berättar hur de har beställt skivor och äger hela katalogen av utgivna skivor. Sådant är kul att höra medger han. Och när dessutom gamla hjältar kommer fram och berättar att de gillar vad Dark Tranquillity gör ja då känns det stort.
- Ja när Chuck Billy från Testament kommer fram och säger att han gillar våra grejer då tänker man ju bara "Vafan!" och så blir man helt rörd.
Det är skitläskigt.
Nu har ni hållit på i femton år. Är det svårt att motivera sig att fortsätta?
- Vi har snackat lite om det där och det känns ju fortfarande lika roligt att repa och det är ännu roligare att spela ute nu än förr. Det går bättre för varje år och vi känner att vi bara blir bättre för varje år som går.
Visst kan man känna sig lite trött och seg ibland men det är fortfarande lika kul. Och det är ju det viktiga annars hade vi nog lagt av för länge sedan. För övrigt känns det inte som femton år utan snarare som sex eller sju, avslutar Mikael Stanne.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
