King Kobra - Bandet med nio liv
Bandet startades av en av rockvärldens mest kända trummisar, hade en MTV-anpassad image och lyckades få med en låt på soundtracket till filmen ”Iron Eagle”. KING KOBRA hade alla förutsättningar att bli en av 80-talets stora ikoner, men det stora genombrottet uteblev. Carmine Appice, gruppens hjärta och själ, berättar vad som egentligen hände.
Carmine Appice är en legendarisk trummis som efter nära 50 år i musikbranschen har spelat med storheter som VANILLA FUDGE, CACTUS, ROD STEWART, PAUL STANLEY och OZZY OSBOURNE. Det dråpliga är att enligt Carmine själv var det just hans egna framgångsrika karriär som fick honom kickad från OZZY OSBOURNEs band. Hade inte det skett hade kanske inte ens KING KOBRA blivit verklighet. Vi backar tillbaka bandet till 1983 då Carmine började turnera med den excentriske före detta BLACK SABBATH-sångaren. Skivan ”Bark at the Moon” hade släppts och bandets trummis Tommy Aldridge hade sparkats inför den stundande turnén. Dock blev inte heller Carmine kvar särskilt länge på trumstolen.
– Ozzys karriär gick inget vidare medan jag stod på toppen av min. Sharon Osbourne, som var Ozzys manager redan då, sa att jag var för berömd och borde starta mitt eget band. Under den tiden hade jag börjat arbeta på ett soloprojekt med en kille vid namn Mark Free så när jag fick kicken hade jag redan KING KOBRA i tankarna. Jag hade sett MÖTLEY CRUE och tänkte att de ser coola ut med tre mörkhåriga killar plus en blondin. Jag ska hitta tre duktiga blonda musiker och jag blir den mörkhåriga killen. Som ett omvänt MÖTLEY liksom.
Carmine hade en klar vision om vilken typ av band han ville skapa; dels musikaliskt, men framförallt imagemässigt.
– Jag var tvungen att tänka på image för MTV var så viktigt och musikindustrin handlade mycket om image. Dels var man tvungen att ha snygga musiker för tjejerna att titta på, men de skulle också vara duktiga på att spela för att vinna killarnas uppmärksamhet. Jag ville spela hård hårdrock eller det man kallade för metall på den tiden.
Sagt och gjort. Efter att ha testat ett antal killar kontrakterades förutom sångaren Mark Free även de relativt okända musikerna David Michael-Philips (gitarr), Mick Sweda (gitarr) samt bassisten Johnny Rod. Resultatet blev det första albumet ”Ready to Strike” som släpptes i november 1985. Den stora framgången uteblev dock, trots ett knippe starka låtar.
– Den sålde exempelvis bara 100 000 exemplar i Europa, vilket var kasst när andra band sålde miljoner på den tiden, menar Carmine Appice. Det fanns ett ”surr” kring det första albumet och vi borde ha sålt mer och blivit mer framgångsrika. Tyvärr visste inte vårt dåvarande skivbolag, Capital Records, hur de skulle marknadsföra och sälja oss. Det erkände de själva. Capital var ett skivbolag som var duktigt på popband, men de förstörde vår karriär.
KING KOBRA var kontrakterade för två album, men när den första skivan inte blev en kommersiell framgång fick skivbolaget kalla fötter och började ställa krav inför uppföljaren, ”Thrill of a Lifetime”.
– Capital var ett bolag för popband och de fokuserade på singlar snarare än album och därför krävde de hits. Så när vi började diskussionerna inför vårt andra album sa de att ”ni behöver fler singlar för detta album annars blir det ingen skiva”. Deras tanke var att låtarna på den första sidan av albumet skulle vara singlar och på den andra sidan skulle vi få göra som vi ville. Vi hade två val: göra albumet som skivbolaget ville eller inte göra albumet överhuvudtaget. I slutändan fick vi anpassa oss, annars hade de dumpat oss, suckar Carmine.
Resultatet blev ett album som rörde sig bort från 80-talsmetall och istället blickade mot mer radiovänliga band som STARSHIP, FOREIGNER och SURVIVOR. Mindre gitarr, mer keyboards och trummaskin på den stora majoriteten av låtarna gav soundet en ”plastigare” känsla. Allt enligt skivbolagets instruktioner.
– Det var därför som jag plockade in min gamle vän Duane Hitchings för att hjälpa till med produktionen, men även för att skriva låtar tillsammans. Vi skrev ”Iron Eagle” och helt plötsligt är den med till soundtracket till filmen med samma namn.
Med den nya plattan i ryggen turnerade KING KOBRA och öppnade för stora namn som KISS, IRON MAIDEN och TED NUGENT. Men trots detta blev inte ”Thrill of a Lifetime” någon storsäljare.
– Den sålde kanske i 150 000 exemplar i Europa, vilket var värdelöst då!
Den uteblivna framgången tärde på bandet och samarbetet mellan de fyra började att knaka i fogarna. Johnny Rod lämnade först och blev ny basist i W.A.S.P., Mick Sweda startade BULLET BOYS och Mark Free ställde också sin plats till förfogande. Den legendariske trummisen tänkte dock inte låta sitt livsverk tyna bort.
– Det var mitt band och jag hade lagt ner så mycket tid och pengar på det så jag ville inte att det skulle dö ut.
In kom i stället Larry Hart (bas), Jeff Northrup (gitarr) samt sångaren Johnny Edwards som tillsammans med Carmine och David Michael-Phillips spelade in skivan ”King Kobra III” 1988. En skiva vars omslag pryds av Sarah Appice, Carmines dåvarande fru, och som musikaliskt är mer en tillbakagång till det klassiska KING KOBRA-soundet. Dock stod bandet utan ett skivbolag så Carmine startade sitt eget och fick hjälp med den fysiska distributionen.
– Det är en hyfsad skiva, säger den legendariske trummisen när jag ber honom att recensera plattan så här cirka 30 år efteråt. Nu ser jag skivan överallt, men har inte fått en spänn för den.
Samma år fick han ett erbjudande av gitarristen John Sykes att bli medlem i bandet BLUE MURDER tillsammans Tony Franklin på bas. Det blev en riktig ögonöppnare.
– Med BLUE MURDER var det en annan verklighet. Vi hade skivkontrakt med Geffen som var ett jättebolag. Vi fick 150 000 dollar att göra en video för plus att de gav oss backning för att åka ut på turné. De gav oss även en halv miljon dollar för skivinspelningen. Helt galet! Det var då jag insåg att KING KOBRA var över.
Åren gick och bandet verkade vara ett minne blott. Där kunde sagan om ”kungsormen” ha tagit slut, men ödet och ett litet tyskt skivbolag ville annorlunda. Runt millenieskiftet kontaktades Carmine av MTM Music som ville ge ut en KING KOBRA-skiva. Problemet var bara att de gamla medlemmarna var spridda för vinden. David Michael-Philips hade utbildat sig till datatekniker, Johnny Rod hade hamnat i klammeri med rättvisan och suttit i fängelse och Mick Sweda var som uppslukad från jordens yta och gick inte att hitta. Sångaren med den gyllene rösten, Mark Free, hade under många år kämpat både med sin karriär, som aldrig riktigt tog fart, men också med sina känslomässiga demoner. Han hade gjort en könskorrigering och bytt namn till Marcie Free. Enligt den legendariske trummisen föredrog Marcie alltid KING KOBRAs mer melodiösa andra skiva snarare än debuten, vilket omöjliggjort en comeback i KING KOBRA även under senare år.
– Hon vill bara spela mesig musik, berättar han.
”Räddningen” kom i form av Kelly Keeling, en begåvad låtskrivare som samarbetat med bland annat ALICE COOPER, DOKKEN och JOHN NORUM. Keeling och Appice började arbeta med låtar i en studio och spelade helt sonika det mesta på albumet som fick namnet ”Hollywood Trash”, men släppte ändå skivan som KING KOBRA 2001.
– Vi ville ge plattan ett modernt sound, snarare än ett 80-tals sound. Hade det gamla bandet fortfarande spelat tillsammans så hade vi också utvecklats.
Publiken vände dock skivan ryggen och den hamnade snabbt i glömska. Vrid klockan tio år framåt och italienska bolaget Frontiers Records hör av sig och vill ha en KING KOBRA-skiva fast beställningen är specifikt på ett klassiskt 80-talssound. Den självbetitlade skivan spelades in med originalsättningen minus Marcie Free. Istället blev det Paul Shortino, en gammal vän till Carmine som även sjungit i band som ROUGH CUTT och QUIET RIOT, som tog över sångmicken. Detta påverkade givetvis soundet som drog mer åt en lite bluesigare och tyngre hårdrock. Skivan mottogs väl och en uppföljare, ”King Kobra II”, spelades in och fanns ute i handeln 2013.
– De två sista skivorna låtar helt otroligt bra ljudmässigt och vi fick exempelvis fantastiska recensioner av det sista albumet.
Numera saknas även Mick Sweda från den klassiska sättningen, men Appice förnekar att det skulle ligga någon schism bakom det beslutet.
– Mick har ett välbetalt jobb hemma i Los Angeles och att åka ut på turné, särskilt i Europa där man ligger ute en längre tid, är en ren förlustaffär för honom. Istället har vi rekryterat virtuosen Jordan Ziff som bland annat spelat med Marty Friedman (före detta MEGADETH; min anmärkning).
KING KOBRA lever alltså vidare och efter att ha ömsat skinn några gånger kanske vi ser en mer permanent sättning med fler album och turnéer framöver. Först ut är en ny liveskiva från spelningen på Sweden Rock Festival förra sommaren som troligtvis släpps under den första delen av 2017.
– Det blir en bra blandning mellan äldre och nytt material plus en låt som heter ”Monsters and Heroes”. Det är en hyllning till Ronnie James Dio som funnits tillgänglig för nedladdning, avslöjar Carmine.
Att inspelningen gjordes i Europa snarare än på hemmaplan i USA var helt naturligt menar han.
– Innan Sweden Rock gjorde vi en spelning i Spanien som var helt otrolig. Alla i publiken kunde låtarna, både de gamla och nya, och alla verser och refränger. Det är uppenbart att våra skivor haft ett större genomslag här i Europa.
Text & foto: Henrik Halvardsson
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
