Magsjuka barn + deadlineångest för att en 28 000 tecken lång omslagsartikel till Close-Up #151 ska vara klar alldeles för snart = gaaah.

Fast intressant nog får dessa omständigheter den nya skivan med THE KNIFE att låta extra bra.

Kollega Noaksson har gjort mig uppmärksam på "årets hittills fränaste omslag", vilket han har helt rätt i. Orkar inte stoppa in det i inlägget, men klicka här, scrolla ner en bit och njut av färgchocken.

Gula geten kan gå och kamma sig.

...är temat i Close-Up #150, som dök upp i min brevlåda i dag. Det är första omslaget sedan #28 (vars RANCID-reportage illustreras av en Frank Kozik-gam) som inte föreställer en musiker eller ett band i någon tuff pose.

I stället: all ny (och lite nygammal) svensk death metal värd namnet. Är du det minsta intresserad av genren är du dum i huvudet om du inte köper blaskan. (Säger jag bara för att jag har skrivit nästan alla artiklarna, host host.)

Var smart - lös prenumeration här. Nästa nummer blir mitt hundrade.

Recenserar MOSS i dagens blaska. Det var helt klart ett bra drag av bandet att skära ned på de halvtimmeslånga droneritualerna och lägga energin på att skriva bra hårdrocksriff i stället.

Ju färre timmar man sover per natt, desto simplare musik klarar hjärnan av. Därför lär det inte bli några inlägg om PORTAL eller DILLINGER ESCAPE PLAN på ett tag.

Just nu är det här en fantastisk låt, bara för att ni ska förstå var nivån ligger.

Påsken är en underrepresenterad högtid i metalsammanhang. Konstigt egentligen, med tanke på hur viktig den är för hårdrockens fiende kristendomen. Jag menar, Glen Benton borde ju ha skrivit någon mustig påskhatardänga för länge sedan.

Men nej, en sökning på Metal Archives visar att det mest är Påskön som fångat scenens intresse. Och en låt som heter "Rape (Easter version)" - av tyska DEBAUCHERY - klarar vi oss nog utan. Så det får bli den här i stället:

Skriver om Yohio och KVELERTAK i dagens Sydsvenskan. Känner mig lite taskig som ger Yohio två hästar. Killen har ju talang och ser helt fantastisk ut, men skivan känns slätstruken till och med för att vara anpassad för Melodifestivalpubliken.

Ny skiva med SEREMEDY, tack. (Och gärna ett nytt bandnamn som inte består av en ordlek.) Så länge tillfredsställer IMMOLATION alla musikaliska behov, som vanligt.

Ibland måste man påminna om att det finns dålig musik också. Ett promoutskick upplyste mig om att det finns ett band som heter THE BUNNY THE BEAR.

De borde snarare dela namn med den här Facebookgruppen och borde vara till stor "vad var det jag sa"-glädje för alla som tycker att modern metal är ett skämt.

Spoilervarning: Nej, inte ens det här med att kaninen growlar och björnen pipsjunger känns särskilt påhittigt.

Idag ska jag prata med DARK TRANQUILLITY om deras tionde album "Construct".

Vad frågar man ett band som släpper sitt tionde album, aldrig omger sig med något drama och själva säger att de vill göra lagom-metal? Och som dessutom berättade allt om sig själva i Close-Up för tre år sedan?

Tänkbar vinkel: Michael Stanne är visst ett enormt fan av skräpmat. Reportaget kan bli motsatsen till gourmetintervjun jag gjorde med IN FLAMES för några år sedan. Resultatet läser ni i Close-Up #151, i butik i mitten av maj.

Uppenbarligen borde jag skriva oftare om Yohio och SEREMEDY om jag vill ha bloggträffar. Så jag struntar i att blogga om ALTAR OF PLAGUES och DILLINGER ESCAPE PLAN och alla andra fräna band jag har hört ny musik med, och postar en SEREMEDY-låt i stället. Den är dessvärre på engelska, men det får gå ändå.