Plutonium - Wind of Change (3)
 | Band: Plutonium Titel: Wind of Change Antal låtar: 4 År: 2004 Betyg: 3/10 Recensent: Claes Wiberg Hemsida: ??? |
Minns ni när herrar Euronymous och Greve Grishnackh (sedermera Varg Vikernes) härjade i metalpressen? De gnabbande kompanjonerna spenderade lika mycket tid på att försöka bräcka varandra med extrema uttalanden som på musicerande. Berlinmuren skulle upp igen, deklarerades det, så att allt blev så jävligt som möjligt för folk - de var för fan inga humanitära skojmusiker. Den kontroversiella alliansen mellan MAYHEMs respektive BURZUMs ledargestalter fick ett abrupt slut när Greven perforerade MAYHEM-gitarristen med en sjuhelvetes massa knivhugg. Euronymous lämnade jordelivet i början på nittiotalet, och strax därpå hamnade mr. BURZUM bakom lås och bom för överskådlig framtid. Den s.k. "Svarta Cirkeln", som i praktiken bestod av blott en handfull black metal-musiker i Norge, slogs i bitar.
Jag får lite av de där totalitära black metal-vibbarna när jag spanar in PLUTONIUMs demoomslag och biografi. "Wind of change" stoltserar med ett taggtrådsstängsel i svartvitt som omslagsmotiv, och biografin deklarerar att det spelas extrem metal med industritouch. Förgrundsfiguren J. Carlsson är krediterad med "lead guitar, vocals, programming and dictatorship". Utöver denne har vi Lars H. på bas och, se på fan, H. Fossmo på gura. Har han månne gjort en Varg Vikernes och flytt från sin välbevakade institution? Omslaget ger i vilket fall inga ledtrådar om huruvida omslagsfotot tagits på en eventuell bonnpermis från kåken.
Det hela låter lite småspännande, va? Pja, men det finns ett stort fel med den här fyraspårsdemon. Den är inte särskilt bra. Om jag skulle snabbsummera innehållet för er, så rör det sig huvudsakligen om långsamma, simpla black metal-riff, spelade till programmerade trummor (det var den industriella touchen, det). Programmerade trummor kan funka om de 1) låter bra och 2) är bra programmerade. Det här låter gammal trummaskin snarare än schysst programmerade trummor. Efter tre intetsägande spår avslutas betongkalaset med ett titelspår som består av ett kort oväsenljud, som loopats i nästan två minuter. Varför, kan man fråga sig.
Så, sorry, herrar Carlsson, H. och Fossmo - det här ger mig inte särskilt mycket. Riffen är på tok för basic, trummorna låter skit, och visst; "World Wide Vulture" är en ball titel, och det finns ett kortare parti i den låten som jag faktiskt tyckte var okej, men... Här behövs det en rejäl uppryckning vad gäller låtar, trumljud, riff och arrangemang. Gör om, gör rätt - annars kommer ni att stå er slätt i konkurrensen med Kristi Bruds musikkarriär, och det är väl ändå inte meningen?
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
