Stefan Morén - The Last Call (6)
 | Band: Stefan Morén Titel: The Last Call År: 2005 Bolag: Swedmetal Records Betyg: 6/10 Recensent: Tommy Silfvenius |
Ibland är världen mindre än man trodde. I mitten på 90-talet så letade jag ihjäl mig efter en platta med en herre som skulle heta Stefan Morén. Jag hade hört en låt på radio som tilltalade mig å det grövsta. Det var under grungens tidsålder och då hörde det till ovanligheterna att man fick sig traditionell hårdrock till livs i svensk etermedia. Jag började omedelbart fråga runt i min bekantskapskrets om någon kände till denne artist, men mötte bara suddiga ansikten p.g.a alla skakande huvuden. Jag gick ner till stadens mästare på att hitta rariteter; Vaxkupan, men även dessa gick bet. Jag hade väl inte tillräckligt med info helt enkelt. Jag fick i alla fall ge upp. Eftersom hårdrocken på senare år upplever en kraftig renässans så har min abstinens stillats av andra artister. Men det är ändå kul att äntligen få stifta lite närmare bekantskap med Morén.
Det här är andra soloskivan för Dalmasen som tidigare också figurerat i Keen Hue. Det är verkligen en Stefan Morén-produktion. Han har skrivit i stort sett allt material, spelat in det, mixat det och har dessutom producerat plattan själv.
Det handlar om rock´n´roll i modern tappning. Det är en genuin gitarrplatta och det är ju inte speciellt förvånande med tanke på förutsättningarna. Produktionen är hypermodern och andas nu-metal, men jag känner ändå igen de gamla traditionella rockingredienserna. De snygga körerna t.ex. Skivan är inte speciellt direkt utan smyger sig på en, man måste helt enkelt lyssna på hela "The Last Call" för att få nån sorts helhetsbild. Det finns helt enkelt inga dunderhitar att peka ut. Några låtar framträder dock lite tydligare i minnet, och det är framför allt uptempolåtarna "Try Your Broken Wings", "Ask You Why" med sitt grymma guraljud och "Give It Up" med sina snygga körer i refrängen. I den senare får jag annars känslan av att så här kunde t.ex. Undertones låtit år 2005. Dock utan Feargal Sharkey förstås. Det har ju också på senare tid varit rätt inne att göra covers på Sweetlåtar. Rivel records släppte i fjol en hel tributeplatta och Barbados gjorde ju för nåt år sen en Sweetcover i melodifestivalen ".(hmm)".och nu gör herr Morén, "Wig Wam Bam". En bra version, om än inte nyskapande, som gör originalet rättvisa. Verkligen schyssta körer.
Det finns ett mörker över hela produktionen som gör skivan spännande, som gör att den växer med varje lyssning. Ge den flera chanser. Jag saknar ändå nån eller några sådär härligt omedelbara refränger. Det skulle lyfta betyget nåt snäpp.
Det var i alla fall trevligt att stifta bekantskap med gitarristen, låtskrivaren, teknikern och producenten Stefan Morén. Nästa steg blir att försöka lista ut vilken låt det var jag hörde för 10 år sedan.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
