Kamelot - The Black Halo (9)
Band: Kamelot
Titel: The Black Halo
År: 2005
Bolag: Steamhammer
Betyg: 9/10
Recensent: Erik Arvidsson
Fram tills nu har Kamelots skiva "The Forth Legacy" (1999) legat mig varmast om hjärtat, även om uppföljarna "Karma" (2001) och "Epica" (2003) också imponerade stort. Men nu är det bara att konstatera att denna norsk/amerikanska kvartett har överträffat sig själva och gjort sin tveklöst mest fulländade platta hittills " "The Black Halo". Det tog mig ett antal intensiva genomlyssningar innan alla bitar i detta musikaliska pussel föll på plats men nu råder det inte längre någon tvekan om att detta är ett extraordinärt verk. Det grandiosa musiklandskap som utkristalliserar sig efter några snurr i CD-spelaren är hänförande. Som lyssnare bör du följaktligen ta god tid på dig med detta alster, då de detaljer, idérikedomar och känslor som förmedlas inledningsvis inte är helt självklara att greppa. Därmed inte sagt att man inte kan uppskatta musiken vid de första genomlyssningarna. Kamelot har nämligen alltid varit mästare på att skapa låtar som på ett plan tillfredställer sinnet för det enkla och "hittiga" och på ett annat plan tilltala sinnet för det mer komplexa och svårfångade. Den melodiösa lättillgängliga grundstrukturen kontra de progressiva inslagen, de orkestrala arrangemangen samt de subtilt inbakade effekterna bär vittnesbörd om detta. Lägg där till den rutinerade norrbaggen Roy Khan's (ex-Conception) känslosamma stämband och du får en helhet så förtrollande att fullmånens reflektion i det oändliga havet framstår som föga imponerade. Kamelot har alltid varit duktiga på att förmedla känslor, dramatik och stämningar och på detta album är dessa element om än ännu mer intensiva. T.ex finns här en melankolisk aura ständigt närvarande som tilltalar mig mycket och ger extra djup åt trovärdigheten.
Skivan har också en och annan gästartist, däribland Shagrath (Dimmu Borgir), Simone Simons (Epica) och Jens Johansson (Stratovarious), vilka alla gör fläckfria insatser. Bland annat så bidrar Shagrath med effektfull dödssång på inledande midtempospåret "March of Mephisto" vilket också gör detta spår till ett av de intressantaste. Den låt som dock sticker ut allra mest är helt fantastiska "The Haunting (Somewhere in Time)" med sin vemodiga atmosfär och näst intill överjordiskt snygga refräng. Vi finner här givetvis också typiska Kamelot örhängen som "When the Lights are Down", "The Black Halo" och "Nothing Ever Dies". Episka och storslagna "Memento Mori" är också värd lite extra uppmärksamhet, inte bara för att den är riktigt bra, utan också för att det är Kamelots längsta låt i karriären med sina nästan tio minuters speltid.
Text- och konceptmässigt imponerar bandet också. Likt föregångaren "Epica" är detta en temaskiva som grundar sig på Johann Wolfgang von Goethe's verk "Faust". Denna gång är det storyns något mer svårgreppade andra del som ligger som grund. Djupsinnigt, reflekterande och välskrivet är nyckelorden.
Detta musikaliska drama är ett självklart investeringsobjekt som garanterat kommer att ge avkastning flera gånger om i form av rent välbehag för den som har något som helst sinne för välspelad metal. Symfonisk, progressiv och melodisk (Power) Metal av förträffligaste kvalitet.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
