Corrosion Of Conformity - In The Arms Of God (10)
Band: Corrosion Of Conformity
Titel: In The Arms Of God
År: 2005
Bolag: Mayan
Betyg: 10/10
Recensent: Magnus Gustafsson
Det var väl en jävla tur att Pepper Keenan inte fick jobbet som Metallicas nya basist! Jo, han var en av dem som sökte jobbet men han fick som bekant inte det kneget. Istället gick Pepper och resten av Corrosion Of Conformity (COC) in i studion och spelade in "In The Arms Of God", den första plattan på fem år. Under sin 21 år långa karriär har COC nu släppt åtta fullängdare. Kanske inte den flitigaste utgivningstakten men å andra sidan har gruppen varit en av de pålitligaste leverantörerna av tung hårdrock. Allt från hardcoreinfluerade "Eye For An Eye" (1984) via mästerverket "Blind" (1991) till förra plattan "Americas Volume Dealer" (2000) har varit av hög kvalité även om den sistnämnda är aningen ofokuserad men den håller ändå stilen. COC står helt enkelt för hög klass och integritet. Detta för oss fram till dagens ämne: "In The Arms Of God".
Jag har aldrig givit en skiva 10 av 10 möjliga i betyg förut. Men den här gången vet jag inte ens om skalan räcker till för det! Gud i himmelen säger jag! Detta mina vänner är ett mästerverk! Det är en toktung platta som fullständigt blåser konkurrenterna av vägen. Här knyter COC ihop hela sitt musikaliska arv med blues, thrash, hårdrock och allt annat som de influerats av under åren. Det är själfull sydstatsrock i öppningsspåret "Stonebreaker". Det är Black Sabbathinfluerad hårdrock i "Paranoid Opioid". Det är andlöst snygga nickningar mot Led Zeppelin i "Rise River Rise". Det är hyllningar av Thin Lizzy i "World On Fire". Och när näst sista spåret "13 Angels" för första och enda gången bromsar in skivan på riktigt är det en ändlöst vacker sorgeballad där någon i bakgrunden späker sig med läderremmar. Men frågan är om inte finalen och tillika titelspåret slår allt jag hört på år och dar. Med ett överjordiskt riff och ett driv i rytmsektionen som endast överträffas av mitt eget hjärtas slag så tar sig COC ända in i bröstet på mig och uppfyller mig med rysningar som inte går över ens efter tio, nej inte ens efter tjugo lyssningar. Och när den väl tar slut, ja då är det bara att börja om igen. Så bra är det här! Tro mig! Den här skivan har inga fel. Den är perfekt i allt från låtar, framförande och produktion. Älskar du inte denna så kan du inte gilla musik överhuvudtaget!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
