Iommi/Hughes - The 1996 Dep Sessions (7)
Band: Iommi/Hughes
Titel: The 1996 Dep Sessions
År: 2004
Bolag: Mayan
Betyg: 7/10
Recensent: Tommy Silfvenius
Har man Black Sabbath och Deep Purple som tidiga influenser för sitt musicerande, och dessutom gillar tunga riff så är det väl lite av ett himmelrike att lyssna sig igenom "The 1996 Dep sessions" med Iommi och Hughes? Nja, inte himmelrike kanske men näst intill. Som den nostalgiker jag är så gillar jag när det låter som det gjorde förr. Oavsett när detta förr inträffade. Jag njuter emellanåt av musik som minner om både 70 och 80-talet. Det här är tung, tidlös riffbestyckad musik. Inspelningarna är gjorda 1996, men har putsats till i nutid. Ursprunget gör att det låter 70-tal, 80-tal och 2000-tal och borde kunna tilltala en riktigt bred massa. Iommi är ju alltid Iommi med allt vad det innebär av tunga riff och sköna solon. Han lirar också snyggt akustiskt på ett par spår. Jag tycker dessutom att Hughes sjunger lite mer tillbakalutat än i en del andra sammanhang på sistone.
Skivan innehåller 8 spår och ligger på en speltid under 40 minuter, men det är helt OK. Det känns lite som en gammal LP. Första spåret "Gone" är väl ingen kanonöppning, men redan nästa spår bjuder på en höjdare. Efter en akustisk inledning så brakar man efter andra refrängen loss i ett grymt stick uppbyggt kring några brutna ackord. Snyggt värre! "Don´t You Tell Me" snurrar förbi utan att få mig att vilja repetera den. Lite för mycket av "Funky Hughes" för mig. "Don´t Drag the River" däremot har så snygga körer i refrängen att jag gärna låter den ljuda flera gånger i rad. Den lite psykedeliskt doftande "Fine" känns lite flummig och maler bara på. Den är definitivt för lång. "Time Is A Healer" är en låt som skulle passa in i bandet Bad News repertoar. De som släppte en platta som var så tung att den inte gick att lyfta av skivtallriken. Bad News var ett fiktivt hårdrocksband som bestod av skådespelare från brittiska komedigänget Comic Strip. De flesta av dem dök sedermera upp i serier som "Young ones" och "Bottom". Man kunde förresten se Bad News i SVTs stora nattsatsning med hårdrock. Dessvärre valde man att visa del två av låtsasdokumentären. Den är inte på långa vägar lika bra som den kultförklarade första delen. Nåja, tillbaka till Iommi och Hughes. Näst sista spåret "I´m Not The Same Man" är en snabb historia baserad på ett traditionellt metalriff. Innehåller också en riktigt hyfsad refräng. Skön energi rakt igenom hela låten. I sista låten "It Falls Through Me" får man en Def Leppard-känsla. Men bara i versen. Det är en ballad med mycket energi i refrängen. Schysst avslutning. Sammanfattningsvis så finns här inga alster som aspirerar på odödlighet, men väl en hel del lyssningsvärd musik. Å ena sidan känns det som om dessa inspelningar lika gärna kunde ha fått ligga kvar i lådan, men å andra sidan så kittlar det lite att tänka på vad som kunde blivit i ett annat skede. Var man med då det begav sig så borde man kolla in plattan. Om inte annat så åtminstone av nostalgiska skäl. Det är lite som att få det bästa ur två världar. Men för att känna så måste man kanske ha rejält med år på nacken...
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
