Journey - Eclipse (7)
 |
Band: Journey Recensent: Janne Stark |
JOURNEY är definitivt mer än bara ”Don’t Stop Believing”. Min historia med bandet sträcker sig tillbaka till de tidiga dagarna, till och med innan bandets klassiske sångare Steve Perry och plattor som ”Next” och ”Look Into The Future”. Jag ska dock erkänna att mitt intresse för bandet växte rejält med inträdet av den rensjungande AOR-sångaren och plattor som ”Infinity” och ”Evolution”. De kom just vid rätt tillfälle då min förkärlek för melodiös hårdrock, AOR eller flytrock, som institutionen Heavy Sound brukade beteckna det, var på sin topp. Jag lirade själv med gruppen PARADIZE vid den tiden, vi snackar 1979 och vi lirade definitivt flytrock. När Perry ersattes av Steve Augeri började en ny era och då hade jag gått vidare. Lagom till bandets nye vokalist, den tillika klockrena Perry-klonen Arnel Pineda, inträdde kom mitt intresse för bandet tillbaka. Efter att ha sett bandet live vid ett par tillfällen kunde jag konstatera att med slutna ögon var han den perfekte ersättaren för Perry. Förra studioplattan ”Revelation”, den första med Arnel, var ett bevis på att han var rätt man för jobbet. Det var ett revitaliserat band som visade sina klassiska färdigheter i ny förpackning. Nu är JOURNEYs senaste platta, med ännu en förvillande lik singelordtitel, ”Eclipse” här. Jag kan med glädje säga att de definitivt inte frestats att smöra till sig. Neal Schon är en enastående gitarrist och det får han visa även här. I inledande ”City Of Hope” tycker jag mig till och med höra lite droppad stämning vilket jag inte tidigare märkt. De som gillar JOURNEY i sina melodiska, men lite tyngre stunder, kommer verkligen inte att bli besvikna. Med detta sagt ska tilläggas att de på intet sätt glömt bort att lägga in sina trademarkballader, även om de är få och där den pianobaserade och nästan musikalaktiga ”Tantra” är ett lysande exempel, även om jag föredrar ”To Whom It May Concern” där Schon bidrar med skönt bluesiga halsmickslicks. Personligen gillar jag bäst de låtar där Schon får skina med sitt karakteristiska gitarrspel med toner så rena och klara att de nästan kan skära glas. Ok, att de ska göra en ny ”Don’t Stop Believing” är knappast något man kan begära, men här finns helt klart material med stark hitådra och som borde kunna tilltala en bred publik trots att den distade gitarren inte direkt gömts undan. Ett exempel är den positiva ”Anything Is Possible” och akustiskt klingande semi-balladen ”She’s A Mystery”, vars vers dock är farligt lik LED ZEPPELINs ”Going To California”. En av mina favoriter är ruffiga ”Human Feel” där Schons stora gitarrsound verkligen fyller ut ljudbilden, något som definitivt även gäller för efterföljande ”Ritual” som tar oss tillbaka till plattor som ”Evolution” och ”Departure”. ”Eclipse” avslutas med den instrumentala ”Venus” där Schon till fullo får låta sina snabba men bluesigt underbyggda solon tala ostört. Fortsätter de i denna stil är detta absolut en never ending JOURNEY.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
