The Very End - Mercy & Misery (8)
 |
Band: The Very End Recensent: Fredrik Sandberg |
Det är med stor nyfikenhet jag tar mig an tyska THE VERY END och deras "Mercy & Misery". Anledningen är att skivan har producerats av Waldemar Sorychta. Senast jag tog del av något där han haft ett finger med i spelet var det förra årets "Caedium" med ENEMY OF THE SUN. Den gången slutade det med att jag utsåg verket till årets skiva. Då är frågan hur pass väl detta gäng står sig i jämförelse?
Jag skall vara ärlig och säga att vi inte kommer helt överens från början, jag och tyskarna. "Det här låter lite METALLICA" hinner jag precis tänka om instrumentala introt "Memento", innan "Ball And Chain" drar igång med ett riff som är så otroligt likt "Battery" att jag svär högt. THE VERY END startar alltså i uppförsbacke, men visar ganska snabbt att man har dragkraften som krävs för att jobba sig mot krönet i gott tempo. Musikaliskt handlar det om en kreativ och ganska säregen blandning av modern melodisk döds, old school-thrash och tunggung. Förutom redan nämnda METALLICA och ENEMY OF THE SUN kanske referenser till GODSMACK och SAREA kan vara på sin plats. Riffandet är varierat och intelligent hopsnickrat, med trivsamma tempoväxlingar och snygg sång - både i form av den skrikiga growlen och den thrashigt nästan rensjungna varianten.
Det tyskarna framför allt har på pluskontot är en förmåga att skiva låtar som är lättillgängliga utan att vara alltför insmickrande. Man har gott om kommersiell bärkraft, samtidigt som jag faktiskt tror att man kan behålla trovärdigheten i de mer puritanistiska metalfansens ögon. Bland de spår som sticker ut som mest fästande återfinns "The Leper", "Dead Is The New Alive" (åh, vilken klockren titel!), "A Hole In The Sun" samt den lika vågade som lyckade tolkningen av Flashdance-låten "Maniac". Den sistnämnda kan möjligen sticka lite i ögonen på de mer konservativa lyssnarna, men personligen kapitulerar jag brett leende för den självklara hittigheten.
Så, är detta då en kandidat till årets skiva 2011? Nej, det tror jag trots allt inte. Jämfört med ENEMY OF THE SUN finns det här mindre av lekfullhet och kreativa genreöverträdelser. Samtidigt är "Mercy & Misery" en skiva fylld med en rad starka låtar, och helhetsintrycket är påtagligt gott. Det är lätt att förstå hur t.ex. Dan Swanö hyllar tyskarna med ord som "bra låtar, utmärkt musikerskap". Jag kan bara instämma, samt konstatera att min kärlekshistoria med Sorychta fortsätter…
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
