The Haunted - Unseen (8)
 |
Band: The Haunted Recensent: Stefan Lejon |
Beröringspunkterna mellan THE HAUNTED och likaledes Göteborgska IN FLAMES är många. Mest framträdande är kanske att båda banden(s medlemmar) har sina rötter i den melodiska dödsmetallen och att båda sedermera utvecklats åt ett mer "amerikaniserat" och rockbaserat sound. Rent musikaliskt finns det idag många likheter banden emellan. Som ett exempel skulle refrängen från nya skivans titelspår kunna vara plockad direkt från kollegornas "A Sense of Purpose". Det är nästan kusligt. Det finns dock en faktor som kraftigt skiljer banden åt i mitt tycke och det är till THE HAUNTEDs definitiva fördel. Denna faktor är sången. Peter Dolving är och har alltid varit en oerhört mycket bättre sångare än Anders Fridén någonsin kan hoppas att bli. Där Fridén kraxar sig igenom låtar likt en skadeskjuten korp förgyller Dolvings stämma allt den läggs över. Jag skulle faktiskt gå så långt som att kalla Dolving för Sveriges bästa rockröst genom tiderna. Mannen klarar allt från de ilsknaste hardcorevrål till ljuvaste skönsång med bravur.
"Unseen" är THE HAUNTEDs sjunde platta sedan starten som gravt SLAYER-influerad thrashkombo. Skiva för skiva har bandet sedan rört sig bort från soundet på sin självbetitlade debut och landar idag i något som skulle kunna beskrivas som melodisk post-rock/metal. Ibland mer metal, men oftast med tonvikt på rockdelen av ekvationen. Detta speciellt efter Peter Dolvings comeback på hyllade "rEVOLVEr" från 2004. Jag gillade verkligen plattan och efterföljande "The Dead Eye" (2006) samt "Versus" (2008). Nya "Unseen" fortsätter på den upptrampade stigen men når i mitt tycke ännu längre i sina ambitioner. De enskilda låtarna är starkare och skivan som helhet än mer variationsrik. Refrängerna är ibland farligt nära att bli Bandit Rock-fjantiga men klarar sig tack vare just Dolvings underbara stämma. Titelspåret lär säkerligen roteras flitigt på nämnda radiostation.
Jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i Dolvings tidigare förehavanden i MARY BEATS JANE men deras "Locust" snurrade flitigt hos en kompis ett tag under gymnasieåren och vibbarna på "Unseen" påminner mycket om just denna platta. Om det beror på att demonsångaren haft större input än någonsin tidigare vet jag inte men det fungerar fantastiskt bra! Ett perfekt amalgam av hårt och mjukt helt enkelt. Detta är i mitt tycke bandets tveklöst starkaste album i karriären och ett med möjlighet att slå sig in på en eventuell årsbästalista för 2011. Urstarkt!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
