Cans - Beyond the Gates
Band: Cans
Titel: Beyond the Gates
År: 2004
Bolag: Noise
Betyg: 8/10
Recensent: Erik Thompson
Alla som till äventyrs inte uppmärksammat denna lilla godbit från i våras får härmed en chans att omgående reparera skadan. HammerFall-vokalisten Joacim Cans första soloutflykt är en formlig guldgruva av musik av det slag som för en tid sen fördömdes som tidernas mest förlegade, men som i själva verket hör till de allra mest tidlösa och trendoberoende: den refrängstarka och kraftfulla 80-talsmetallen.
Skillnaden mellan "Beyond the Gates" och Cans' huvudband ligger huvudsakligen i att medan HammerFalls huvudfåra lutar åt det germanofila hållet, går detta mer åt det unga amerikanska 80-tal som sångaren tidigare så förtjänstfullt tolkat under sin séjour i Warlord. Keyboardisten Daniele Soravia och trummisen Mark Zonder stammar ävenledes från samma orkester, så likheterna projekten emellan är inte helt få. Men när övriga medmusiker utgörs av Cans' HammerFall-kollega Stefan Elmgren samt Mike Chlasciak (Halford) på gitarr och legendariske Mat Sinner (Sinner, Primal Fear) på bas blir helheten givetvis både personlig och inte minst högkompetent sammansatt.
"Beyond the Gates" är också en platta imponerande fri från utfyllnadsmaterial. Och för detta kan Cans naturligtvis till stor del tacka sina ärkeprofessionella medkompositörer. Finstämda och originella balladen "Forever Ends" är i sin helhet hopknåpad av Annihilators Jeff Waters och Curran Murphy, så att den är en pärla torde knappast förvåna någon. Annars har folk som projektdeltagarna Chlasciak och Sinner bidragit med åtskilliga idéer, liksom Cans' polare Ronny Milianowicz som till vardags plågar skinn i Dionysus. Var och en av dem har också satt sin högst personliga stämpel på just "sina" alster, vilket naturligtvis bidrar ytterligare till ett mångfasetterat och högintressant slutresultat. Möjligen kan det förvåna någon att en låt med så höggradigt amerikansk refräng av pudelmodell som "Dreams" faktiskt emanerat från de garanterat tyska gentlemännen Sinner och hans Primal Fear-kollega Tom Naumann"
Att rabbla favoritlåtar från skivan är närmast ogörligt: OK för att vissa juveler blänker klarare än andra, men det är nog snarare som ett resultat av personlig smak än någon reell kvalitetsskillnad låtarna emellan. För den vars hjärta ligger det aggressiva närmast finns bland annat "Signs" och "Soul Collector", föredrar man det insmickrande och lättrallade kan "Fields of Yesterday" och "Garden of Evil" " med flera " varmt rekommenderas.
"In short and without further ado" " detta är en skiva du bör äga om du överhuvudtaget gillar stark och tidlös 80-talsmetall. Jag längtar redan efter uppföljaren " för det kommer väl en sådan, Jocke?
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
