Amorphis - Magic & Mayhem (9)
 |
Band: Amorphis Recensent: Stefan Lejon |
Det kan vara oerhört vanskligt att byta ut vokalisten i ett band. Det finns åtskilliga exempel på band som misslyckats fatalt genom åren. Ta bara IRON MAIDEN, ICED EARTH och JUDAS PRIEST som exempel. Ersättarna saknade absolut inte talang, men den ack så viktiga känslan gick förlorad fullständigt i avsaknad av originalrösten. När Pasi Koskinen valde att kliva av AMORPHIS 2004 för att fokusera på bland annat AJATTARA trodde nog alltså många med mig att det signalerade slutet för den finska metalinstitutionen. Men ack så vi bedrog oss. In klev okände Tomi Joutsen med pondus som få och plattan "Eclipse" (2006) blev inte bara en nystart utan också begynnelsen på en helt ny gyllene era för bandet.
Fyra år efter den första av hittills tre studioplattor med Joutsen har AMORPHIS grävt djupt i gömmorna för att återintroducera publiken för sina tre tidigaste alster. Det som kan sägas direkt och utan omsvep är att Tomi Joutsen är en klart bättre vokalist än sin företrädare. Detta utmärker också främst de låtar som plockats från bandets kanske mest älskade album i katalogen, "Elegy" (1996). Vilket lyft det blir! Speciellt i de softare partierna där man absolut inte saknar Koskinens nasala målbrottsröst. Growlsången, som till största del sköttes av gitarristen Tomi Koivusaari i originalversionerna, förgylls också den av nytillskottets betydligt bastantare röst.
Personligen är jag inget större fan av debuten "The Karelian Isthmus" (1992) men de låtar som lyfts därifrån tar i alla fall ett rejält kliv i rätt riktning här. Bättre sång, bättre arrangemang och kanske framförallt bättre produktion ger de gamla dängorna nytt liv. Ta som exempel "Exile of the Sons of Uisliu" som blir en riktig munsbit och ny favorit efter 18 års finputsande. Alla old school-dödsmetallare tycker säkerligen att jag är dum i huvudet men det kan jag ta. De låtar som kanske vinner minst på uppdateringen är de som plockats från mästerverket "Tales from the Thousand Lakes" (1994). Känslan i spår som "Black Winter Day", "Into Hiding" och "Drowned Maid" går faktiskt förlorad i nyversionerna. Sunlight/Skogsberg-produktionen passade AMORPHIS dåtida sound som hand i handske och gav liv åt de blytunga riffen och de snirkliga folkmelodierna. Nyinspelningarna är hur som helst fantastiskt välgjorda och fungerar ändå bra i sammanhanget.
Det stora lyftet kommer dock, som jag framhållit tidigare, i spåren från "Elegy". Kanske främst för att dessa innehåller mer inslag av rensång. "Against Widows" har varit en av mina absoluta favoritlåtar sedan jag gick i nionde klass men blir nu om möjligt ännu bättre tack vare Joutsen. Jag fullkomligt ryser av välbehag låten igenom. Detsamma gäller "On Rich and Poor" och den melodiska pärlan "My Kantele". Mästerligt var ordet! Det enda frågetecknet i mina öron är covern på THE DOORS-dängan "Light My Fire". Originalcovern av densamma var trevlig men en andra version är fullständigt överflödig. Här var faktiskt också den tidigare versionen aningen bättre och hårdare i sin primitiva skrud.
Summa sumarium är "Magic & Mayhem - Tales from the Early Years" en riktigt jäkla bra kompilation av tidigt material från AMORPHIS. Överlag får låtarna som sagt ett rejält lyft och vad gäller låtvalet finns absolut ingenting att klaga på. Det ultimata för min del hade varit en återinspelning av hela "Elegy" - men man kan inte få allt man pekar på. Detta är ett fullgott substitut och en perfekt inkörsport för alla nytillkomna fans!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
