Aspera - Ripples (8)
 | Band: Aspera Titel: Ripples År: 2010 Bolag: InsideOut Betyg: 8/10 Recensent: Sara Söderström |
Ibland känner man sig så gammal. Som när sextonåriga fotbollsglin sparkar sig fram till en rekordkarriär, kammar hem en lön i lottovinstklass och drar sig tillbaka strax innan de passerat trettiostrecket för en lång pension de kan ägna åt att starta mediokra barer eller gästspela i sportrelaterad underhållningsteve. Det får en att reflektera över den egna insatsen på planeten. Har jag inte kommit längre än så här? Jag finner en bisarr tröst i att Mark Knopfler inte startade DIRE STRAITS förrän han var 27 år gammal, alla börjar inte lira gitarr i samma veva som deras mammor slutar amma dem. Men ASPERA gjorde nog det, skulle jag tro. På debutplattan "Ripples" serveras ett gäng näppeligen byxmyndiga norrmän som fingerflinkt drar av en timme svettig progressiv metal med högteknisk finess. Troligtvis kan gossarna påvisa Norges största skolkfaktor på grundskolenivå, för när kan de annars ha haft tid att träna den musikaliska tarmen till sådana höjder? Jag gläds åt finessrikedomen, de långa instrumentella inslagen som behagligt korsbefruktar den progressiva terrängen med melodisk metal, och inte minst glädjer en tydlig och klar ljudbild (ett faktum som är avgörande för om genren kommer till sin rätt eller inte). Sånginsatsen kan väl ses som den svagaste länken i en i övrigt mycket stark komposition. Vokalisten kliver emellanåt alltför djupt ner i smörträsket, men stämbanden imponerar likväl och allt som oftast är rösten ackompanjerad av olika körsättningar, inlindad i effekter eller allmänt dränkt i tjocka lager ljud. Bästa spåret är "Catatonic Coma" som öser på allt vad som finns och lite till. "Mycket av allt" är ledordet på hela skivan och alstret växer och växer för varje spår.
Som många förstasläpp är "Ripples" inte helt formgjuten utan det drar åt lite olika håll med slingrande stickspår och stilar. Dock finns det en underbar tjusning i detta; ett ungt band med lekfullheten och möjligheterna kvar, innan cementerade strukturer och krav från omgivningen riskerar att sätta klorna i kreativiteten och styra förmågorna till en framtida produktion av i princip identiska plattor. Lite spretighet befriar men jag hoppas att ASPERA lyckas renodla sitt eget sound framöver. De har definitivt förmågan att sparka ända och möjligheterna att utvecklas till storheter inom området känns betydande med tanke på det lovande materialet hittills och det faktum att det kvarstår många år i karriären för mannagrynen.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
