Blaze Bayley - Promise and Terror (7)
 | Band: Blaze Bayley Titel: Promise and Terror År: 2010 Bolag: Blaze Bayley Betyg: 7/10 Recensent: Tomas Lagerlöf |
Blaze Bayley är den där snubben som gjorde sig ett namn tack vare WOLFSBANE och som fick chansen att fronta IRON MAIDEN vid mitten av 90-talet. Två plattor hann han medverka på innan det var dags att vika plats åt nygamle sångaren Bruce Dickinson. Året var 1999. En ny karriär påbörjades, blott två månader senare, under BLAZE. Tre skivor, en liveplatta, samt en live-dvd blev resultatet av denna hyfsat framgångsrika, om än, turbulenta period. I och med dvd-inspelningen kom dock en viss stabilitet att infinna sig i BLAZE-lägret och 2008 släpptes "The Man Who Would Not Die", den första skivan under namnet BLAZE BAYLEY. Skivan hyllades av både kritiker och fans och blev till den nystart som Blaze hoppats på.
Knappa två år har passerat när det nu är dags för "Promise and Terror". Sättningen är densamma som sist och det vinnande koncept som genomsyrade föregångaren har det tagits fasta på. Det står med andra ord ösig, men tänkvärd, heavy metal på agendan. Låtmaterialet beskrivs bäst i termer som kompetent och stabilt och Blaze själv låter minst sagt taggad. Riktigt lika bra som "The Man Who Would Not Die" blir det dock inte då ett par av låtarna mest känns som utfyllnad. Samtidigt kommer jag på mig själv med att hitta nya favoriter för varje lyssning, så fråga mig igen om ett par månader.
"Promise and Terror" inleds med rappa "Watching the Night Sky", ett nummer där Blaze får demonstrera sina aningen underskattade röstresurser. "Madness and Sorrow", som följer, har ett fantastiskt driv och "1633" är en sexminutare som håller sträckan ut. "God of Speed" rymmer vackra solon, men är i övrigt standardmässig. "City of Bones" är andra låten, av totalt tre, att överskrida sexminutersstrecket och med en smittande refräng är mycket vunnet från start. Här får bandet också visa på sina färdigheter. "Faceless" är högoktan från början till slut. Allra bäst blir det dock i snabbfotade "Time to Dare" och finfina "Surrounded by Sadness", där en akustisk gitarr förgyller inledningen. "The Trace of Things That Have No Words" och "Letting Go of the World" är bra de också. Däremot är avslutande "Comfortable in Darkness" en missberäkning och skivans svagaste kort.
BLAZE BAYLEY tar med "Promise and Terror" inga jättekliv framåt, likväl befäster de sin position som ett av Storbritanniens bästa band just nu. Frågan är om IRON MAIDENs emotsedda släpp lyckas toppa "Promise and Terror". Jag är inte så säker.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
