The 11th Hour - Burden Of Grief (6)
 | Band: The 11th Hour Titel: Burden Of Grief År: 2009 Bolag: Napalm Betyg: 6/10 Recensent: Fredrik Sandberg |
Ett enmans doom-projekt som resulterar i en konceptplatta om en döende lungsjuk, kan det verkligen vara något? Svaret återkommer vi till, men först en kommentar apropå det här med "enmansprojekt". THE 11TH HOUR utgörs i princip helt av holländaren Ed Warby (HAIL OF BULLETS, AYREON) som skrivit all musik, spelar alla instrument och står för halva sången. Andra halvan står Rogga Johansson (PAGANIZER, EDGE OF SANITY, RIBSPREADER) för, i form av för honom typiskt guttural och mörk avgrundsgrowl.
Musikaliskt utgörs "Burden Of Grief" av en långsamt malande, sorgsen och känsloladdad odyssé genom huvudpersonens dödsångest. Blytunga riff breder ut sig likt trögflytande lava, även om associationen till hetta egentligen är missvisande. Ljudlandskapet är kallt och dystert, där eleganta inslag av piano och stråkar nyanserar det hela på ett effektfullt sätt. Referenser är inte självklara, men namn som PARADISE LOST, SWITCHBLADE och KATATONIA kan möjligen nämnas.
Det mest kännetecknande draget hos holländarens projekt är förmodligen den växelverkande sången, där Warbys lite nasala och klagande mässande ställs mot Johanssons ångvältsgrowl. Resultatet är faktiskt ganska lyckat, och ger en extra dimension åt låtarna. Av dessa " sex till antalet " är "Origins of Mourning" och "Weep For Me" de bästa. Här når THE 11TH HOUR en riktigt hög nivå, med (o)behagliga kittlingar av ångest och desperation nedför ryggraden. Möjligen för att riffen här är snäppet tyngre än i övriga spår, och för att Johanssons utmärkta rytanden ges mer utrymme.
Som helhet dras dock "Burden Of Grief" med problemet att låtarna tenderar att flyta ihop en aning. Tempot är konsekvent rejält nedskruvat och mollskalorna ofrånkomliga, vilket i längden blir en liten aning enahanda. Trots det är det svårt att bortse från att ett par av spåren har en odiskutabel skönhet och tyngd. Förmodligen är det lyssnarens humör som avgör mycket av vad intrycket blir. För den som vill gräva ner sig i introvert sorgearbete utgör alstret sannolikt en utmärkt ljudkuliss, vilket får gälla som svar på min inledande fråga. Det är ändå en bit kvar till topparna inom genren, och för mig är det kvalitén på Rogga Johanssons growl som höjer betyget ett snäpp över godkänt.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
