W.A.S.P. - Babylon (7)
 | Band: W.A.S.P. Titel: Babylon År: 2009 Bolag: Demolition Records Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Många somrar och vintrar har passerat sedan man som nioårig parvel kom hem från skolan och fick sina föräldrar att sätta maten i vrångstrupen genom att vråla med i "I Wanna Be Somebody" och stolt visa upp senaste Okej-blaskan med bilder från gruppens blodiga framträdanden. Vid ungefär samma tidpunkt tog det hus i helvete i media då Siewert Öholm och andra journalister och förståsigpåare förskräcktes och ondgjorde sig över samhälls- och ungdomsskadliga chockakter såsom TWISTED SISTER, MÖTLEY CRÜE och givetvis då W.A.S.P. Men istället för att lyckas avskräcka kidsen från dessa "moralvidriga" band, fick exponeringen självklart motsatt effekt och nämnda grupper blev istället enormt populära och framgångsrika här i Sverige. Det var tider det! Sedan dess har Blackie Lawless och hans fluktuerande manskap alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och karriärshöjdpunkter som det självtitulerade debutalbumet (1984), "The Last Command" (1985), "The Headless Children" (1990) och "The Crimson Idol" (1992) är alla plattor jag ofta återkommer till. Av de totalt 13 utgivelserna (live-, samlingar- och minialbum exkluderade) har få varit besvikelser och senaste släppet "Dominator" (2007) uppvisade kvaliteter av fornstora dagars glans. Och nu är det alltså dags för 14:e studioskapelsen - enkelt men smakfullt namnsatt till "Babylon".
Den åsiktsstarke och karismatiske frontmannen har genom karriären ständigt växlat mellan att skriva raka hårdrocksalbum och ambitiösa temaverk. Efter de omfattande "The Neon God"-tvillingverken (båda 2004) visade "Dominator" upp en mer okonstlad sida, om än en väldigt välskriven, genomtänkt och idérik sådan. En sida som fortlever på "Babylon". I mångt och mycket känns nya skivan som en förlängning av sin yngsta storebror i både stil och höga kvalité. "Dominator" är dock något mörkare och mer politiskt laddad - "Babylon" är mer lättillgänglig på så sätt.
Vad som är mest anmärkningsvärt är det snåla utbudet. Utöver två covers (DEEP PURPLEs vassa "Burn" och Chuck Berrys dundersvängiga "Promised Land") finns här blott sju egenhändigt författade kompositioner - eller om man hellre vill - 35 minuter faktisk W.A.S.P.-musik. Men Lawless och c/o vet att leverera och när allt kommer omkring går ju alltid kvalitet före kvantitet. Låtskrivarkvalitén är nämligen fullständigt briljant på upptempo-kompositioner som "Crazy", "Live to Die Another Day", "Babylon's Burning" (tydliga passningar till "The Headless Children"-plattan finns här) och "Seas of Fire". Detsamma gäller de laddade balladerna "Into the Fire" och "Godless Run", även om de inte riktigt når upp till sina "Dominator"-dito.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
