Crystallion - Hundred Days (7)
 | Band: Crystallion Titel: Hundred Days År: 2009 Bolag: Dockyard1 Betyg: 7/10 Recensent: Peter Lindgren |
Tyska CRYSTALLION skivdebuterade 2006 med "A Dark Enchanted Crystal Night", men min första kontakt med bandet var förra årets "Hattin". Den senare var inte på något sätt ett mästerverk, men klart bra och framförallt kändes det lite uppfriskande med ett nytt band som spelade så gott som renodlad power metal. Det blir ju onekligen alltmer ovanligt med nykomlingar som ger sig på denna på senare år smått utskällda och hånade genre, vilket är lite tråkigt för oss som fortfarande har svårt att få nog av dubbla baskaggar och tjo-och-tjim-refränger.
Precis som sin föregångare är "Hundred Days" ett konceptalbum. Den som är historieintresserad kanske redan genom skivans titel listat ut vilket ämne som behandlas. I alla fall skildras tiden för Napoleon Bonapartes återkomst från sin första exil på ön Elba till hans slutliga nederlag i slaget vid Waterloo (varpå han åter landsförvisades, denna gång till ön Sankta Helena där han sedermera slutade sina dagar).
"Hundred Days" är en naturlig fortsättning på "Hattin". Tveklöst är power metal alltjämt den rätta benämningen på CRYSTALLIONs musik, men det känns som att inslagen av både heavy metal och melodiös hårdrock är lite fler den här gången. I mina öron låter "Hundred Days" exakt som en korsning av franska HEAVENLY och danska IRON FIRE, så om du känner till dessa båda band bör du ha en någorlunda uppfattning om hur det låter.
Jag upplever vissa brister i de för mig så viktiga faktorerna sång och produktion, men det hela ligger ändå på en fullt acceptabel nivå. När det gäller den allra viktigaste faktorn låtskrivande ligger dock CRYSTALLION bättre till och här har de också tagit ett kliv framåt jämfört med "Hattin". Det är både bra driv och flyt i låtarna och refrängerna är ofta starka. Har t.ex. kommit på mig själv flera gånger den senaste tiden med att nynna på den klistriga "A Cry in the Night". Att bandet även har fått till en hyfsad variation på låtarna ger ännu ett plus i kanten.
CRYSTALLION har inte fått till någon riktig toppskiva den här gången heller, men klart bra är i alla fall "Hundred Days" och det känns som att de har potential att utvecklas ytterligare. Om du suktar efter power metal a la slutet på 90-talet är denna platta definitivt värd att undersökas närmare.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
