Magnum - Into the Valley of the Moonking (7)
 | Band: Magnum Titel: Into the Valley of the Moonking År: 2009 Bolag: SPV/Steamhammer Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Lika säkert som Ernst Kirchsteiger går barfota om sommaren, lika säkert vet man att mysfaktorn kommer att bli hög när man skall till att avnjuta ett nysjösatt album signerat Bob Catley och Tony Clarkin med trupp. MAGNUM har helt enkelt något magiskt. Jag har inget annat ord för den känslan som dyker upp när Birminghamgubbarna levererar sin melodiösa, atmosfäriska och pompösa rock. De välsmidda kompositionerna, Catleys trollbindande röst och de ofta fantasieggande konvoluten bildar tillsammans en audiosagostund för vuxna. De flesta av oss håller förmodligen mästerverket "On a Storyteller's Night" (1985) varmast om hjärtat och vem har inte drömt sig iväg till tonerna av denna skiva och granskat varenda detalj på ett av de snyggaste omslag som skapats. Det var därför med extra stor glädje jag mottog 2006-års "Princess Alice and the Broken Arrow" där både musik- och inramning delvis flirtar med nämnda magnum(!) opus. Och bandet verkar för tillfället känna sig bekväma på den inslagna linjen, för nya "Into the Valley of the Moonking" visar upp ytterligare ett tilldragande sagoomslag - ånyo penslat av den smått legendariske fantasykonstnären Rodney Matthews.
Musikmässigt verkar gruppen dock ha känt en viss lusta för mindre överraskningar vilket har manifesterat sig i att en del diskret avvikande inslag här och där. Några exempel är de bluesiga gitarrtonerna på en av skivans bästa låtar - utsökta "The Moon King" - och det oväntade avrundningsspåret "Blood On Your Barbed Wire Thorns" där verserna ståtar med AC/DC-riff och refrängen bjuder svängigt piano i rena QUIREBOYS-stilen och med en Catley sjungandes i ett tonläge där han påminner om självaste Glen Danzig. Men räds inte, MAGNUM-själen finns alltid närvarande och det går inte att ta miste på vilka som är upphovsmän. När smärtsamma "Noone Knows His Name" med krigslyrik i samma anda som "Les Mort Dansant" och "Don't Wake the Lion" svävar ut från högtalarna eller då känslosamma semiballaden "Time to Cross the River" smeker hörselgångarna, vet man att magin definitivt inte försvunnit. Även de rockigare skapelserna - "All My Bridges", "Take Me to the Edge", "In My Mind's Eye" och "Feels Like Treason" samt den lättsamma öppnaren "Cry To Yourself" och dramatiska "If I Ever Lose My Mind" - levereras i enlighet med alla kravmärkningar man kan tänkas applicera på en MAGNUM-låt. Ja, hela skivan har en stor kvalitetsstämpel på sig - och även om den inte riktigt når upp till en del av sina föregångares höjder - är detta ytterligare ett toppalbum väl värt att investera i.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
