Hardcore Superstar - Beg For It (8)
 | Band: Hardcore Superstar Titel: Beg For It År: 2009 Bolag: Gain Betyg: 8/10 Recensent: Erik Arvidsson |
1987 till 1993. Detta var perioden då undertecknads husgudar främst stavades GUNS N' ROSES, MÖTLEY CRÜE, L.A. GUNS, RATT och SKID ROW för att nämna några. Därefter fick mina hjältar snällt ta ett par kliv ner i prioriteringsordningen till förmån för tyngre och snabbare akter och med åren har således mina gamla idolers speltid i stereon minskat avsevärt. Nyförmågor inom sleaze/glamgenren har inte gjorts sig besvär. Inte ens när dekadansens kungar nummer ett, MÖTLEY CRÜE, lösgjorde sin kompetenta "Saints of Los Angeles" (2008) väcktes min slumrande sleaze/glam-gen till liv på allvar.
1997 till 2003. Fyra skivor, massor av turnerande... och sedan gick HARDCORE SUPERSTAR in i väggen och höll på att bli en saga blott. Men ödet ville annorlunda. Istället blev kollapsen början till kapitel två i göteborgarnas historia. Med nytändning, finkalibrering och en inriktning mot ett tyngre sound släpper sleazemetallarna 2005 sitt egna "svarta album" och formen har sedan dess pekat spikrakt mot stjärnorna. 2007 års grandiosa och tunga "Dreamin' in a Casket" bordade för ännu en försäljningsframgång och för färska - mer partyinriktade (än föregångaren) - dunderplattan "Beg For It" kommer det definitivt inte att gå sämre.
2009. På grund av min sentida ouppmärksamhet på sleaze/glamgenren har releaser med band som just HARDCORE SUPERSTAR sipprat förbi mig lika obemärkt som en vattendroppe i en fors. Tills nu. Tills "Beg For It" hamnade under laserstrålens röda sken. Ett par genomlyssningar på det knivskarpa och finessrika låtutbudet fick mina latenta känslor för musikstilen att sprätta till liv. Att kvartetten sedan nystarten också gjort sig relativt unika genom att väva in betydligt tyngre element av heavy- och thrash metal gör det till mer än en slump att det blev ett album med just HARDCORE SUPERSTAR som återuppväckte mitt intresse för genren.
"This Worm's For Ennio". Wow, vilken ridåuppgång! Att sparka igång med en egenkomponerad spagettiwestern-intro i hyllning till den italienske kompositören Ennio Morricone ("För ett handfull dollar", "Den gode, den onde, den fule", etc.) är ta mig fan genialt. Udda, oväntat och en perfekt uppladdning innan första urladdningen - tillika titelspåret - "Beg For It"; en pigg rivstart med hårda och fräcka riff. Refrängen är dessutom hur cool som helst så det är inte konstigt att låten valdes som första singel. När "Into Debauchery" tar vid blir det definitivt inte sämre. Här kan rifftugget bitvis härröras till ANTHRAX och vad refrängen anbelangar är det en välsmidd historia som man smälter som vax i solen inför. Plattan kunde således inte börja mer hittaktigt och fortsättningen är ingen besvikelse den heller. Lätt RATT-doftande "Shades of Grey" har ett grymt driv, uppnosiga "Spit it Out" river upp dammet från MÖTLEY CRÜEs "Too Fast For Love"-era, ultrasvängiga "Don't Care 'bout Your Bad Behaviour" är snuskigt medryckande i klassisk HARDCORE SUPERSTAR-manér, den i huvudsak akustiskt drivna "Hope for a Normal Life" når nästan "Use Your Illusion"-balladproportioner och de avslutande spåren "Take 'em All Out" och underbara "Innocent Boy" har element som ekar som en hybrid mellan de klassiska verken "Appetite for Destruction" (GUNS N' ROSES) och "Dr. Feelgood" (MÖTLEY CRÜE). I princip inget spår glider obemärkt förbi på denna klockrena partyplatta.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
