Annons

Stratovarius - Polaris (7)

Band: Stratovarius
Titel: Polaris
År: 2009
Bolag: Edel 
Betyg: 7/10

Recensent: Johan Engström

När finsk/svensk/tyska STRATOVARIUS släpper sitt nya album "Polaris" så innebär det inte endast att man är tillbaks efter det längsta uppehållet i bandets historia (senaste plattan "Stratovarius" släpptes 2005), utan även och kanske framför allt att STRATOVARIUS släpper sitt första album utan gitarristen Timo Tolkki, som uppskattningsvis skrivit 95 procent av bandets tidigare material. Tolkki valde som bekant att först lägga ner bandet för lite mer än ett år sedan, för att därefter istället överlåta rättigheterna till namnet STRATOVARIUS och bandets kompletta back-katalog till de kvarvarande medlemmarna. Det är kanske inte helt otänkbart att cirkusen lär fortsätta då Tolkki planerar att innan årets slut släppa ett album under namnet PROJECT STRATO.
Med ovanstående virrvarr i åtanke kan man väl åtminstone spekulera i att STRATOVARIUS med de nuvarande medlemmarna (Timo Kotipelto " sång, Jens Johansson " keyboards, Jörg Michael " trummor, Lauri Porra " bas, samt nye gitarristen Matias Kupiainen) nu bör kunna återfå en viss harmoni inom bandet. Hur lyckas man då med musikskapandet utan nämnde Tolkki?
Jodå, alldeles utmärkt! Faktum är att "Polaris" låter betydligt mer STRATOVARIUS än vad STRATOVARIUS lyckats med på flera år. Vi bjuds på härliga upptempolåtar i form av "Deep Unknown", "Forever Is Today" och "Blind", varvat med de smäktande balladerna "When Mountains Fall", "Winter Skies" och "Somehow Precious". Plattans utan tvekan bästa spår stavas ändå "Emancipation Suite Part I: Dusk", en låt som signerats Lauri Porra och som påminner en del om låtarna "Infinity" och "Elements" med skapligt stora arrangemang och rikligt av känsla. Just Lauri Porra är upphovsmakare till inte mindre än fem av plattans elva spår. Något som i alla fall inte jag hade räknat med. En annan sak som kanske inte var lika otippad är att svenske keyboard-demonen Jens Johansson nu fått betydligt mer utrymme, vilket känns ganska naturligt. Jag skulle dock inte ha något emot om Matias Kupiainens solon utökades något till antalet till nästa platta. Mannen verkar absolut kunna hantera en gitarr med bravur. Sammanfattningsvis kan sägas att skivan hade mått ännu bättre utan småtråkiga "King of Nothing" och "Higher We Go", men STRATOVARIUS har ändå med "Polaris" lyckats prestera sitt bästa album sedan "Infinite" (2000).
Det ska mycket till för att "Polaris" inte ska hamna med på min årsbästalista när det är dags att summera skivåret 2009.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.