Vagh - Into the Future Zone
Band: Vagh
Titel: Into the Future Zone
År: 2004
Bolag: Slick City Slackers
Betyg: 7/10
Recensent: Erik Thompson
Gitarristen Robin Vagh är egentligen kristnad till Tommy Silfvenius och är under detta namn en aktiv skribentkollega till "yours truly" på detta forum. Har alla uppfattat detta? Bra, då behöver ingen påpeka det i efterhand och återstoden av denna epistel kan istället fokusera på mannens musik.
Herr Vagh/Silfvenius är aldrig nödbedd att berätta att han älskar sitt melodiösa 80-tal och upprörs över den styvmoderliga behandling denna musikstil fortfarande utsätts för i svenska media. Så detta projektet Vaghs andra fullängdsalster är på en gång en strävan att återuppliva nämnda sound för dagens publik, och ett stridsrop mot de krafter som motarbetar sagda syfte. Och retro eller inte så är "Into the Future Zone" på många sätt värd att uppmärksammas på bred front. Av skivans tolv spår finns faktiskt inget enda stolpskott; tvärtom är hela paketet sprängfyllt av starka melodier och medryckande refränger. Det melodiösa arvet från två kontinenter kan exemplifieras med "I Wanna Feel Love"; en amerikadoftande sak i Journeys anda; och avslutningspärlan "Future Zone" som tvärtom erinrar om the New Wave of British Heavy Metal i allmänhet och Black Sabbaths "Heaven and Hell" (1980) i synnerhet. Sistnämnda är också en av mina personliga favoriter, i hård konkurrens med exempelvis "Moment of a Touch", "Calling on You" och "Rebecca". Men alla låtar håller mer än väl, något som väl tål att upprepas.
Så varför då det aningen snåla slutbetyget? Jo, dels gillar jag inte det faktum att vokalisten Jonas Blum (Pole Position, Majestic, Reptilian) bytts ut på två spår vardera av John Marshall Gibbs respektive Noomi Strågefors. Inte för att dessa sjunger dåligt, men varför peta bandets egentlige sångare helt och hållet från en tredjedel av skivan? Sedan är det produktionen, som Vagh till större delen skött själv. Och inte för att han gjort ett så dåligt jobb, tvärtom är det riktigt bra jämfört med åtskilligt annat jag hört. Inte desto mindre hade helhetsintrycket blivit ännu ett snäpp mäktigare med en grymmare ljudbild, det låter helt enkelt för snällt emellanåt.
Men frånsett dessa bagatellartade frågetecken kan jag bara konstatera att "Into the Future Zone" med Vagh är musikaliskt helt OK, och rakt inte blir sämre av att upphovsmannen vågar vara lite militant i sin framtoning mot älsklingsmusikens belackare. Med bred marginal berättigad till en plats i min skivhylla!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
