Band: Into Eternity Titel: The Incurable Tragedy År: 2008 Bolag: Century Media Betyg: 7/10
Recensent: Sara Söderström
Cancer räknas kanske inte till det hetaste ämnet att forma musik kring, men faktum är att denna dödliga sjukdom som sakta men säkert sprider misär och förintelse torde passa suveränt bra som inspiration till alla hårda band som glorifierar död och elände. Men kanske är cancer ett alltför reellt hot vars existentiella form kommer till uttryck genom kalla sjukhusväggar och ensam EKG i nattmörkret, långt ifrån grishuvuden och sprutande blod. Måhända är den sjukdomsframkallade maktlösheten långt mer skrämmande än vad alla corpsepaintade brölande ynglingar tillsammans kan uttala i sina besvärjelser om satan och helvetets eldar. Men framförallt: cancer är inte show, det är verklighet. En brutal sådan som frontmannen i kanadensiska INTO ETERNITY med smärtsam tydlighet fick uppleva nyligen då två av hans bästa polare raskt trillade av pinn, tätt följda av hans pappa. Denna tragedi skulle kunna chockskada vem som helst, men istället för att traumatisera bandet har olyckan kanaliserats till ett konceptalbum som gräver djupt i det mänskliga vakuum som bildas då närstående utan nåd slungas ut i det okända. Från ett klassiskt intro med hjärtslag till avslutningen då hjärtkurvan planar ut i ett obönhörligt långt pip levereras psykotisk proggmetal i hektiskt tempo. Likt en anhörig till en döendes kaotiska tillvaro spretar musiken åt alla håll i en schizofren upplevelse utan tydliga gränser. Hela skivan är ett kataklysmiskt lappverk av genrer och stilsnuttar som dock vilar på en trygg bas av högklassig progressiv hårdrock. Pendeln svänger från högstämda URIAH HEEP-körer till mörkaste growl, och däremellan passeras traditionell rensång, hesa blackskrik och dödsvrål. Alltsammans med förkärlek paketerat i en och samma låt vilket på ett uppiggande sätt bankar hål i fundamentet till hårt murade genreväggar. En trevlig tredelad temalåt, "The Incurable Tragedy I-III", binder samman konceptet på ett tilltalande sätt men i övrigt känns albumet egendomligt konformt, vilket är underligt med tanke på den hejdlösa blandningen av stilar. Skall man ägna sig åt snabba svängningar och täta taktbyten måste det göras med finess då intrycket annars riskerar att bli alltför splittrat. INTO ETERNITEY når inte hela vägen fram och den cleana rösten är alltför jagsvag för att ge något bestående intryck. Men trots dåligt tryck i lungorna (samt någon fadäs med min ständige nemesis tonartshöjningen) hamnar slutsumman ändå på plussidan med god marginal. The Incurable Tragedy är ett väldigt ambitiöst album och det är inte varje dag man sitter med ett hårdrocksalster i näven som faktiskt behandlar äkta död och ångest!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
