Hammerfall - No Sacrifice, No Victory (8)
 | Band: Hammerfall Titel: No Sacrifice, No Victory År: 2009 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 8/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Trots att HAMMERFALL praktiserar traditionell heavy metal enligt konstens alla nitbeprydda regler lyckas de svenska metallkrigarna ljuda unikt, vilket alltid är en aktningsvärd merit. Vem förväxlar en HAMMERFALL-låt med något annan grupps komposition? Däremot har de inte presterat något riktigt omvälvande sedan tiden för "Glory to the Brave" (1997) och "Legacy of Kings" (1998) om ni frågar mig. Missförstå mig rätt. De har givetvis släppt kvalitativa skivor därefter, men inte överdrivet spännande eller utstickande sådana. Det har helt enkelt känns "för mycket rutin" och "för lite passion" och efter några genomlyssningar har albumen förpassats till undertecknads skivhylla för att inte allt för ofta plockas fram. Ett uppsving skedde i och med förra givet "Threshold" (2006) - men det är först nu - med "No Sacrifice, No Victory" som vitaliteten blommat ut likt i bandets ungdomsår.
Den primära anledningen till den pånyttfödda hungern är med största sannolikhet att nytt fräscht blod pumpar i den svarta HAMMERFALL-riddarens vener genom återvändande basisten Fredrik Larsson (lämnade konstellationen efter "Glory to the Brave") och ex-THE POODLES-gitarristen Pontus Norgren. Bådas spelsätt känns betydligt livfullare än sina föregångares; rytmsektionen har fått en helt annan dynamik genom kombinationen Larsson och trummisen Anders Johansson och Oscar Dronjaks nya vapenfrände Norgren har minst sagt mycket att erbjuda. Det obligatoriska instrumentalstycket "Something for the Ages" är förövrigt frammejslat av herr Norberg himself och är tveklöst det bästa instrumentalspåret kvintetten någonsin klämt ur sig; läckra harmonier, kvicka strängplock och den återkommande "svävande" gitarrslingan är genialt snygg. Imponerade är också balladen "Between Two Worlds" som är ganska så avvikande från svenskarnas tidigare softisprestationer. Här samsas sorgsen kyrkoorgel och ackordbaserat akustiskt gitarrspel med minnesvärda verser och stark refräng. Överlag står sig samtliga kompositioner mycket väl och några utfyllnadsspår finns inte. Allt från de tunga ACCEPT-riffande biffarna "Punish and Enslave", "Hallowed Be My Name" och "No Sacrifice, No Victory" via svängiga "Life is Now" och hurtigt galopperande "Any Means Necessary" till den mer speed-inriktade "Legion" är alla ett sant nöje att avnjuta. Mest hållbar i längden torde den variationslika "One of a Kind" vara, vilken ingen mindre än IN FLAMES Jesper Strömblad varit delaktig i att skriva. För er som inte har järnkoll på HAMMERFALLs historia så var Strömblad även involverad i låtskrivandet till debutverket, vilket gör hans återuppdykande ytterst välkommet. Han är bland annat medförfattare till den smått klassiska öppningstrilogin "The Dragon Lies Bleeding", "The Metal Age" och "Hammerfall".
Med nytt blod, förnyad kraft, tyngre helhet, starkare låtar än på länge, en uppsjö vassa hooks, refränger som är catchy men för den delen inte "Hearts of Fire"-jönsiga och en Joakim Cans som höjt sin sångkapacitetsribba ytterligare gör "No Sacrifice, No Victory" till en av HAMMERFALLs starkaste releaser hittills. Synd bara att de skulle välja ut den i min bok träiga "My Sharona" (THE KNACKS) som avslutande cover.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
