Gamma Ray - Hell Yeah!!! - The Awesome Foursome (7)
 | Band: Gamma Ray Titel: Hell Yeah!!! - The Awesome Foursome År: 2008 Bolag: SPV/Steamhammer Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Det är nu över 20 år sedan Kai Hansen lämna HELLOWEEN och snart 20 år sedan GAMMA RAY-maskineriet sparkade igång på allvar och lösgjorde debuten "Heading for Tomorrow" (1990). Resten är historia. Den låtskatt som GAMMA RAY byggt upp och nu ruvar på är sannerligen storartad. Att fylla en liverepertoar med uteslutande starka örhängen torde vara långt ifrån ett problem. Inte minst understryks detta vid en jämförelse mellan nya livedubbeln "Hell Yeah!!!" och den inte alltför avlägsna släktingen "Skeletons in the Closet" (2003). Trots att det endast är cirka fyra år mellan upptagningarna är materialet i det närmsta helt utbytt, men styrkan i låtutbudet konstant.
"Hell Yeah!!!" - med den betydligt mer fåniga än fyndiga undertiteln "The Awesome Foursome and the Finnish keyboarder who didn't want to wear his Donald Duck costume" - är inspelad i Montreal under "Majestic"-turnén 2006, vilket var tyskarnas första headlinertripp till den nordamerikanska kontinenten. Konserten har en speltid på ungefär 105 minuter (plattans totala speltid är dock på nästan 125 minuter då även fyra bonuslivespår hämtade från 2008-års turné ingår) och utgörs av 18 låtar vilket inkluderar grymma skapelser som "Gardens of the Sinner", "Land of the Free", "Valley of the Kings", "Rebellion in Dreamland" och "The Silence". Som intro till den sistnämna kör bandet en lugn akustisk version av sin annars så ultrasnabba "Fairytale" och det ljuder riktigt snyggt. Tillsammans med det faktum att den mörka och nästan suggestiva "Dreamhealer" (från "Sign No More", 1991) framförs, hör "Fairytale"-tolkningen till skivans mest ögonbrynshöjande inslag. Det är också uppfriskande att höra många av de på studioalbumen redan snabba dubbelkaggestyckena framföras med ännu furiösare hastighet på scen. Det ger en extra touch och intensitet till föreställningen.
Överlag är intrycket gott och produktionen bra även om albumet hade mått ännu bättre av ytterligare dynamik och kraft i ljudpanoramat. Vad gäller livekänslan (utöver det rent musikaliska) är den givetvis närvarande, men det vore överdrivet att påstå att det slår gnistor. Delvis beror det på att publiken inte alltid hörs nog bra i mixen och att herr Hansen kanske inte är den vassaste på mellansnack och publikhetsande, men främsta anledningen är att min egen upplevelse saknar synintrycket. Hade det varit DVD-versionen som varit under granskningsluppen hade nog min åsikt varit annorlunda. Jag är av uppfattningen att skall en liveshow upplevas i hemmets lugna vrå skall det vara med bild (och helst ett fett 5.1-surroundljud). DVD-utgåvan är säkerligen värdig en betygspinne ytterligare.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
