Guns N' Roses - Chinese Democracy (7)
 | Band: Guns N' Roses Recensent: Neven Trosic |
Ja du, kära läsare. Plattan som under åren har uppnått något av en mytisk status inom rockvärlden finns nu till slut att köpa i affärerna. Namnet "Chinese Democracy" har även i det närmaste blivit ett slags stående skämt, eller kanske rättare sagt en sorts metafor, för en väntan på det som aldrig komma skall. Men nu har den som sagt ändå anlänt och istället för att börja spekulera kring orsakerna till varför det tog så lång tid så väljer undertecknad att gå in på det som trots allt är viktigast här. Vilket givetvis är själva kalibern på verket.
Den givna frågan är ju förstås följande: Var det värt för GUNS N' ROSES-fansen att stå ut med alla dessa förseningar och uppskjutningar? Jag finner det svårt att ge ett direkt svar, men efter lite funderingar måste det ändå bli ett, visserligen lite tvekande, nej. Saken är den "Chinese Democracy" ÄR bra, på det stora hela till och med väldigt bra. Men uppe på samma piedestal som de välhyllade klassikerna "Appetite for Destruction" (1987) och "Use Your Illusion"-duon (1991) hör den utan tvekan inte hemma. Nu kanske det kan tyckas vara orättvist av mig att kräva att en Axl Rose som sedan länge inte har Izzy Stradlin och Slash vid sin sida ska kunna komma med något som kan mäta sig med ovannämnda storverk. Men för att skivan skulle ha varit värd 17 år (94 års coverplatta "The Spaghetti Incident?" (sic) ej inräknad) av väntetid så skulle den i mitt tycke ha varit tvungen att vara så pass högkvalitativ, i varje fall nära nog. Vilket den nu faktiskt inte råkar vara, men ändå kan jag dra en slags lättnadens suck över att Axl faktiskt inte har kommer dragandes med det praktfiasko man var rädd för. Någon direkt överraskning torde förvisso detta faktum inte vara " även om allt utdragande på releasen har bidragit till att späda på farhågorna så får man inte glömma bort Axl faktiskt ÄR en bra låtskrivare, både i ensam regi såväl som i samarbete med andra. Och det ges det ganska många goda prov på här.
Nåväl, hur låter då egentligen "Chinese Democracy"? Har man sedan början av detta årtionde uppmärksammat diverse förhandssnack, YouTube-klipp samt inte minst läckta demoinspelningar så bör man troligen vänta sig ett rätt så modernt sound. Ta dock gärna beskrivningen "modernt" med en nypa salt eller två. Detta studioverk är resultatet av en process som har pågått under en period vars längd, förstås, är långtifrån vanlig i skivskaparsammanhang. Därför låter mycket här i mina öron inte direkt up-to-date idag, men väl runt, tja, millennieskiftet eller så. Industrimetal-flörtarna i "Schakler's Revenge" är ett tydligt exempel på detta. Är man helsåld på dängor av typen "Nightrain", "It's So Easy", "Welcome to the Jungle" och "You Could Be Mine" finns därmed en klar risk för att man blir besviken på det som erbjuds här. Men inledningen med titellåten, tillika första singeln, och nämnda "Schakler's Revenge" rockar ändå på rätt duktigt och det går faktiskt fortfarande att höra att det är nytt (nåja) material med GUNS N' ROSES man lyssnar på. En bidragande faktor till detta är förstås den säregna rösten och denne recensent kan gladeligen konstatera att Axl Rose sjunger minst lika bra som förr, rentav ännu bättre. Sången håller faktiskt så pass hög klass att man kan fråga sig hur mycket studiotrix egentligen har använts under arbetets gång. Men denna fundering är trots allt ändå en skitsak i min bok; att det låter bra och är angenämt att lyssna på räcker gott och väl.
Andra hörvärda kompositioner då? "Better" fortsätter i ungefär samma midtempoland som de två inledande styckena och hamnar ett steg högre upp på minnesvärdhetsskalan, inte minst tack vare refrängen och det tjusiga gitarrsolot. "If the World" är en betydligt lugnare sak, en halvballad som inte alls är särskilt mycket hårdrock men däremot bjuder på ett väldigt skönt rytmiskt spel. En atmosfäriskt lunkande sak med inslag av spanska akustiska toner som utan tvekan hamnar på pluskontot. Ännu vassare är "Street of Dreams". Nu snackar vi en, i positiv bemärkelse, typisk pianobetonad ballad som stillmässigt har starka släktband till "Use Your Illusion"-eran, rentav de starkaste på plattan. De orkestrala detaljerna gör att man kan dra vissa kopplingar till eposet "November Rain", men riktigt så magnifikt blir det inte, även om låten säkert skulle göra sig fint som singel. På tal om storslagna skapelser á la novemberregnet och dess självklara syskon "Estranged" så hittar man ingen direkt jämförbar portion av denna sort på detta album, sett till framför allt kvalitén men även själva låtlängden. Stilmässigt görs det ändå några försök. Nämnda "Street of Dreams" hör förstås till dessa, men även finalen "Prostitute" samt "Madagascar" kan sägas tillhöra samma fack. Båda dessa låtar får utan tvekan betyget G+, med sina respektive lugna inledningar och kraftfulla fortsättningar, men samtidigt känns de inte alls lika spännande och i längden minnesvärda som deras relativa motsvarigheter från början av 90-talet.
Just bristen på spänning är problemet med "Chinese Democracy". Visserligen omsluts hela opuset av en förhållandevis mörk produktion vilken hittills har varit något okänt för GUNS N' ROSES och denna passar väl in med exempelvis den finstämda "Sorry", som för övrigt gästas av Sebastian Bach (ex-SKID ROW). Men det händer helt enkelt för lite grejer som får en att haja till och till och tänka "den där låten är given på ett framtida blandband", typ. Skivan är väldigt jämnstark och det finns ingen låt på den som är usel. Totalt sett övertygar helheten och det räcker för det relativt höga betyget som jag nu delar ut. Men samtidigt är den FÖR jämnstark, inga djupa raviner finnes men ej heller några alltför höga toppar. Jag spår att folk i framtiden knappast kommer att minnas albumet för att det innehåller några direkta klassiker utan snarare för att det är "den där plattan som den där excentriske vokalisten äntligen släppte efter så många år". Men visst, det är helt klart roligare att Axl till slut släppte den än om han nu inte skulle ha gjort det.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
