Axel Rudi Pell - Kings and Queens (7)
Band: Axel Rudi Pell
Titel: Kings and Queens
År: 2004
Bolag: Steamhammer
Betyg: 7/10
Recensent: Peter Lindgren
Här snackar vi rutin. Den forne Steeler-gitarristen är här med sitt tionde studioalbum. Jag får väl erkänna att jag inte har full koll på tyskens tidiga skivor, men från fjärde skivan "Between the walls" (1994) har jag följt Pells framfart med stort intresse. "Magic" (1997) och "Oceans of time" (1998) är två riktiga höjdarplattor om ni frågar mig. Det som tilltalar mig med Pell är hans känsla för melodier, de klockrena produktionerna, att han omger sig med fantastiska sångare och sist men inte minst att skivorna brukar vara väldigt varierade. Snabba låtar blandas med tunga låtar, melodiösa refrängbaserade låtar och smäktande ballader. Tyvärr har tendensen varit att lugna och halvlugna låtar tagit allt större plats i repertoaren. Själv föredrar jag Pells hårdare sida. Senaste studioskivan "Shadow zone"
(2002) var lite väl såsig för min smak.
"Kings and queens" är Pells starkaste skiva sedan nämnda "Oceans of time", men jag är inte helt nöjd ändå. Visserligen är balladerna bra, men tre ballader är åtminstone en för mycket och kostar en poäng i betyg. Jag efterlyser fler låtar i stil med öppningslåten "Flying high" som är en riktig rökare. Helt suverän! Det finns dock fler höjdpunkter. Framförallt gillar jag de rockigare låtarna som är uppbyggda kring sköna riff och starka refränger. "Only the strong will survive" är ett lysande exempel, men det finns fler. Måste också ge ett stort plus till Johnny Gioeli (Hardline) som alltid sjunger helt kanon. Åttan är nära, men tyvärr finns det några låtar som känns lite sega och lite väl utdragna, vilket drar ner helhetsintrycket. Lite hårdare nästa gång, tack!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
