Slipknot - All Hope Is Gone (6)
 | Band: Slipknot Titel: All Hope Is Gone År: 2008 Bolag: Roadrunner Records Betyg: 6/10 Recensent: Tobias Nyberg |
Hårdrockssamhället har stundtals varit skoningslöst i sin kritik och amerikanerna har beskrivits som själlösa posörer utan innehåll. Det kritiskt granskande ögat har mer vilat på bandets yttre attribut och mindre på vad SLIPKNOT faktiskt producerat musikaliskt. Kanske bottnar det allmänna avståndstagandet i någon slags puristisk avundsjuka, där kommersiell framgång är förbjuden frukt så länge man inte har den i sin hand. Kanske handlar det om ett genuint och allmänt ogillande av rent artistiska åstadkommanden. Hur som helst: att SLIPKNOT har betytt mer för modern metal än många kanske vill tro eller erkänna står tämligen klart, oavsett effektsökande masker och allehanda galenskaper.
Med sin blandning av vansinnigt ursinne och lättsmälta refränger har kollektivet från Iowa gjort hård musik mer tillgänglig och faktiskt mer allmänt accepterad, utan att egentligen kompromissa.
I dag, tio år efter genombrottet, är SLIPKNOT ett etablerat namn. Den största hypen har lagt sig, men trots rykten om splittring och trots att frontfiguren Corey Taylor numera ägnar minst lika mycket tid åt STONE SOUR levererar det overallklädda manskapet plattor på regelbunden basis.
Där föregångaren "Vol. 3: The Subliminal Verses" på sina ställen var en aning experimentell och introvert är nya "All Hope Is Gone" mer direkt och lättillgänglig.
"Gematria(The killing Name)" är en klassisk öppnare med övertoner, fart och tyngd.
Inget skitsnack, inga tvivel. Även "Sulfur" och förstasingeln "Psychosocial" är stabila spår som siktar på magen och träffar hårt. Det är SLIPKNOT utan medelvägar och mittfåror. På samma gång är "All Hope Is Gone" en något förvirrad kreation som inte vet vilket ben den ska stå på. Det låter emellanåt mer än lovligt ambivalent och det vanligtvis så effektiva maskineriet har oväntat stora problem att förena storslagen arenarock och skitig thrash. Konsekvensen blir en rätt spretig och ojämn historia vars hjältar vill sammanföra kraftfull svärta med hitlistans lättsamhet, utan att lyckas fullt ut.
Det saknas inte toppar, tvärtom. "All Hope Is Gone" bär på en handfull sylvassa refränger och glimtvis uppenbarar sig det effektiva samspel mellan hårt och mjukt som legat till grund för bandets framgångar. Samtidigt är det svårt att bortse från svaga transportsträckor och det faktum att SLIPKNOT årgång 2008 genomgår en smärre identitetskris.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
