Taraxacum - Rainmaker
Band: Taraxacum
Titel: Rainmaker
År: 2003
Bolag: MTM
Betyg: 7/10
Recensent: Erik Thompson
"Taraxacum" betyder maskros på latin, vilket i sin tur heter "lejontand" på tyska, så namnet blir rätt hårt i alla fall - utstuderat, inte sant? Nåväl, för den oinvigde är detta en tysk "all star"-konstellation med Edguy-basisten Tobias Exxel i spetsen. Bland de övriga inblandade märks sångaren Rick Mythiasin (ex-Steel Prophet, USA:s mesta Iron Maiden-wannabes), keyboardisten Ferdy Doernberg (ofta kallad Tysklands främste och även känd från Axel Rudi Pell och de fantastiska Rough Silk) och två (!) trummisar: Exxels Edguy-kollega Felix Bohnke och Squealers Frank Wolf. Bandet debuterade 2001 med "Spirit of Freedom", vilken producerades med hjälp av Gamma Ray-veteranerna Kai Hansen och Dirk Schlächter. På denna deras andra platta "Rainmaker" sköter Exxel produktionsbiten i stort sett på egen hand, och gitarristen Danny Klupp (Haggard) har sällat sig till bandet.
OK, introduktionen är avslutad. Hur låter plattan då? Ja, till att börja med vill jag bara säga att de som kallar Taraxacums sound för 70-talsinfluerat pratar i nattmössan. Jag kan i viss mån gå med på de mångomtalade Queen-influenserna, men mer för uppfinningsrikedomen än själva musiken. Taraxacum har i själva verket "80-talet" skrivet över hela sin varelse. Deras musik är ett kraftfullt, melodiskt, lättrallat och utomordentligt genomarbetat precisionsbygge som skulle kunna liknas vid Dokkens eller Pretty Maids respektive guldålder. Bara det en rekommendation.
Låtmässigt är "Rainmaker" jämn utan rena utfyllnadsspår, och med flera riktiga guldkorn som kommer att frekventera min stereo för överskådlig tid. Allra bäst är "Prayer in Unison" med sin fullkomligt klockrena refräng, och även "Wake Up" och "The Red Pill" (den sistnämnda tydligen baserad på världens mest påkostade B-film "Matrix") hör till utstickarspåren. "Game Over" är en annan höjdare, där Ferdy Doernbergs synnerligen dataspelsliknande keyboardintro plockar ansenliga kult- och humorpoäng.
Så finns det också ett par riktigt udda inslag. Efter förra plattan deklarerade Exxel att Taraxacum inte planerade några covers, men här kommer faktiskt en, och en verkligt originell sådan också: "Dark Sunglasses"; som hette "Sunglasses at Night" när kanadensiske poprockaren Corey Hart hade en hit med den 1984. Låtens kommersiella kryddor har lämnats intakta, men draperats i heavy metal-kostym - resultatet är formidabelt! Det coolaste i sitt slag sedan Gamma Ray gjorde Pet Shop Boys "It's a Sin" 1999. Keyboardballaden "If I Had Known" dyker även upp på slutet av skivan i en spanskspråkig (!) version: "Lo Que Faltó" ("Det Som Saknades"). Båda versionerna lyfts av Rick Mythiasins lena, ljusa röst, och anglosaxernas notoriskt usla språkkänsla lyser med sin frånvaro på den senare - hans spanska uttal är faktiskt utomordentligt! Hitvarning i Sydeuropa, måhända?
Taraxacum är ett om inte nyskapande, så i alla fall väldigt personligt band, och de har gjort en stark platta som bara är en hårsmån från ett ännu högre betyg. Det ska verkligen bli intressant att se om Edguys kommande alster blir lika njutbart - och framför allt lika spännande.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
